Berlina i Gävle
HEJ ISA och ni andra som faktiskt kikar in här ibland. NU blir det liv i bloggy igen, förhoppningsvis.
I förrgår var jag tillbaka i Linas lägenhet, vilket kändes bra. Dels för att det är ett väldigt trevligt ställe att hänga på, men såklart främst för att Lina herself också befann sig där. Hon var i stan på kortvisit under studenten, och innan dess träffades vi senast kring jul sedan hon flyttade till Berlin i höstas. Nu var hon i Sverige pga veckans Emmabodafestival och i lördags kom ett smått oväntat "Är i Gävle ikväll, vill ni ses?" Såklart vi ville. Vi fick lyssna till hur livet varit där nere innan vi gick ut och drack öl, men däremellan var vi tvungna att försöka få till en självutlösarbild framför den fina tapeten. Det gick sådär. Näväl, jag hade ypperlig kväll hur som helst. Nästa gång vi hänger får det bli jag som hälsar på i Berlin.
En bortglömd klänning
Om en vecka ställer jag och mamma oss på Åhlens parkering för att sälja alla möjliga grejer på bakluckeloppis, jag mestadels kläder. I jakt på fler varor fann jag denna i garderoben, som jag helt glömt bort att jag ägde. Jag köpte den billigt som sista exemplar på rea för nästan ett halvår sen och tänkte att det gör inte så mycket om jag aldrig använder den. Den fick i och för sig vara med i soarén som alvutstyrsel, men nu kom jag på att den kanske vore fin att ha på midsommar. Hm, det är inte alltid så lätt att hålla reda på tid och dagar när sommarn hittils bara bestått av höstväder. Det fick åtminstonde bli en liten dans på altanen (där jag ju spenderade min midsommarafton) som kompensation.
Den där midsommaraftonen
Carro vinner överlägset priset för årets krans.
Titta bara som hon bär upp den. Miriam hann tyvärr inte stanna tillräckligt länge för att bli fångad på bild, men hon lämnade ifrån sig en bukett midsommarblomster (som hon plockat någonstans mellan mitt hus och att vara vilse i skogen, typ. Varje gång jag bjuder över folk tenderar minst en person att inte hitta hit på första försöket av någon anledning).
Trots att jag misslyckades helt med grillen fick vi tillslut mat på bordet. Mycket halloumi och lite svamp, zucchini, paprika och majs, bland annat.
Marre var också med, såklart. (Måste börja säga Maria-Therese, så jäkla fint namn.)
Vi höll oss länge på altanen trots istidsklimat och undvek att frysa ihjäl tack vare miljoner filtar. Tillslut flyttade vi ändå in och spelade Pictionary med lite egna regler.
Att göra när en inte har bättre saker för sig
- Ge sig ut på promenad fast det regnar och fast det är svinkallt.
- Lyssna ikapp podcastavsnitt.
- Rensa ut nästan halva garderoben och fundera på om något skulle kunna säljas.
- Plocka blommor och placera i secondhandköpta vaser, återanvända flaskor och syltburkar. Billigt och bra.
- Äta avokadomackor, helst jämt.
- Lägga en avokadokärna i blöt och hoppas att den får rötter.
- Sticka sig på nål minst en gång under föregående moment.
- Springa i skogen.
- Läsa böcker som legat hemma men som aldrig riktigt fått tid medan skolan varit igång.
- Skriva ett sånt här meningslöst inlägg.
En annan midsommar
Såhär såg en del av min midsommar ut för två år sedan. Idag är himlen mestadels grå, och temperaturen är alldeles för låg för att få klassas som sommar, men jag ska "fira" denna högtid tillsammans med halva skaran på dessa bilder samt ett par till bra människor, så jag är glad ändå.
Nu ska jag fortsätta förbereda här hemma, leta fram en och annan vinteroverall eller så.
Glad midsommar!
Ja visst gör det ont när knoppar brister
När en tar studenten får en en massa fina blommor. Synd bara att de inte varar för evigt. Och synd bara att jag inte kom på att bevara dem på bild innan de ledsnat helt.
Frånvaroanledning: studenten
En liten snabb update bara. Ni får ursäkta min frånvaro, men jag har varit lite upptagen med att ta studenten.
Studentvecka med brännboll, klasshäng, femkamp, barrunda, vattenkrig (jag tog sovmorgon), champangefrukost, mingel, mösspåtagning i aulan, UTBUREN av verdandister innan det vanliga utspringet, studentparad, bilåkning, studentmottagning med besök av bl.a. mina fina runaiter, och såklart, flakåkning!
Jag är så himla glad att jag fått göra allt detta med mina finaste vänner, och jag är så himla glad att jag fått spendera mina tre gymnasieår med dessa fantastiska människor. Det är både sorligt och surrealistiskt att det är över. Men snart börjar något nytt, vad nu det är.
Nu ska jag fortsätta att njuta av livet!
Studentbal
Ungefär såhär såg jag och mina bästisar ut förra lördagen när vi hade vår bal på Engeltofta. Trots utlovat regn var det uppehåll hela kvällen och jag hann till och med skymta solen strax innan den gick ner. Vi var ett 60-tal personer som enats om att anlända med Limöbåten. Väl på plats minglade vi, blev fotograferade, drack välkomsdrink, åt middag och avslutade kvällen med en del dans. Kvällen var fantastiskt rolig och det gör så ont att tänka att jag snart inte är en del av min klass, min skola, att det inte längre blir en självklarhet att träffa alla dessa underbara människor.
Spead of sound
Igår var jag på bal. Studentbal. Den man upplever en gång i livet. Och nu är den över. Lite surrealistiskt att jag redan är här, jag som nyss skulle börja gymnasiet, förvirrad men med drömmar om att bli någon, att ådstakomma något. Vem jag är eller vad jag vill göra har jag fortfarande ingen aning om, jag är om möjligt ännu mer förvirrad nu än jag var då. Men det löser sig nog tillslut.
Bilder från igår borde dyka upp här inom en snar framtid, men innan dess tänkte jag bara visa min balklänning som jag ägt i minde än en vecka. att den ens kom och att den dessutom passade var stort nog i min värld. Det har inte gått så bra när jag försökt få tag på balklänningar tidigare.
NU ska jag sova innan sista skolveckan på gymnasiet börjar.
Spex
Igår höll Verdandi sitt årliga spex och vi var givetvis på teatern för att titta. Men vi träffades givetvis innan för att peppa först
Något som är tradition är att vi runaiter bevittnar spexet utklädda. Såhär såg några ut.
Och såhär såg jag ut, utklädd till Suzy i Moonrise Kingdom.
Och här är alla tillsammans <3 Väldens finaste runaiter.
Idag har jag varit dödare än dödast men har ändå kramat om mamma lite extra samt gått och röstat, såklart. Det hoppas jag att ni också har gjort!
Lite helg
Här kommer fyra bilder från helgen som var:
I fredags tog jag mitt ansvar som människa och visade vad jag tycker är fel. Alla har rätt att uttrycka sin åsikt, men när politik handlar om att gå emot mänskliga rättigheter, att inte låta människor få leva i trygghet, att diskriminera pga etnicitet (eller kön eller läggning), förespråkar man något sådant tycker jag man lika gärna kan hålla tyst. Därför gick jag efter min lunch till rådhustorget för att vända ryggen åt Sverigedemokraterna och Jimmy Åkesson som kommit till Gävle under sin valturné. Han fick givetvis tala, men vi var fler som visade vårt missnöje än som stod och höll med, vilket var väldigt skönt att se.
På kvällen cyklade jag för att möta Fia i kvällssolen. Grundtanken var att stationera oss på en brygga, som ersattes av jakten efter ett tak. Tillslut hamnade vi istället på en välbekant kulle, vilket var ganska fint det med. Vi hann se solen gå ner innan vi cyklade vidare för att träffa fler föreningskompisar. Någonstans tog natten slut och så kom solen tillbaka.
Det blev plötsligt vår på riktigt, nästan sommar, och jag har som vanligt inte hunnit anpassa mig klädesmässigt efter temperaturen än.
På söndagskvällen hade treorna som går jazzlinjen på min skola sin avslutningskonsert. Det bjöds som vanligt på ett festligt bildspel samt en liten film med klassen innan konserten drog igång. Såklart fick vi ta del av lysande musikaliska prestationer, och jag ställde för tredje året i rad mig själv frågan varför. jag. valde. natur, när jag hade kunnat gå jazzlinjen.
Snart är det helg igen och denna gång innebär det Verdandis spex, som jag är väldigt exalterad inför. Helgen därefter är det studentbal (!) och sen är det inte många dagar kvar till självaste studenten(!!!). Hjälp.
Färglös sömnlös
Igår hämtade jag ut ett paket med något jag funderat på att använda som studentklänning. Det gör jag inte längre. Innan den vanliga utsparken blir jag, resterande runaittreor och verdandister bokstavligen utburna ur skolan av de yngsta verdandisterna. Till den lilla föreställningen är min nuvarande, likt de flesta andra klännigar, alldels för kort tyvärr (om en vill låta bli att visa stjärten i luften). Jakten fortsätter.
Paketet innehöll däremot även ett par skor (bild 2), som jag är desto mer nöjd med. Som förförra inlägget kanske vittnat om har jag velat ha något i stil med dessa ett tag. Vill mest springa runt med dem dag som natt men ska nog försöka hålla mig till studenten.
Och nyss beställde jag en ny balklänning. Hoppas den anländer snabbt och hoppas hoppas hoppas den sitter bra. Nu ska jag försöka undvika att stirra in i väggen (bild 1) och skriva klart mitt satans skolarbete.
Önskar att jag bara drömde att det var en vanlig söndag
Mer bilder på runaiter från soaréveckan, från innan första gången vi repade kupletterna med bandet.
För att jag börjar inse att gjort är gjort kommer inte tillbaka.
För att stressen att slutföra allt skolarbete inte rymmer någon plats för att ta nya bilder.
För att jag längtar så himla mycket till att få göra precis det jag vill, vad nu det är.
Här är nattens (varje natts) soundtrack.
Vårig inspo
När en känner sig fulare och mer oinspirerad än livet självt är det tur att det finns andra som har koll på hur en klär sig, åtminstone i min mening. Mer fint och källor till bilderna hittar ni här!
En vecka senare
Här är jag tillsammans med mina favorittjejer i världen, KGF Runa, utanför Gävle teater, en plats som jag under de tre senaste åren förknippat med en av de bästa stunderna på året. För exakt en vecka sedan befann oss i våra loger för att applicera teatersmink av värsta sort, eller någon annastans i full fart med att förbereda oss inför kvällens soaré, min livs sista. Hur slitit det än är att skapa det vi gör, skulle jag göra vad som helst för att få göra samma sak igen. Och igen och igen.
Hej förresten, jag ska försöka uppdateare lite trots all skolstress såhär i slutspurten.
Sista dagen i Rom
På fredagen och sista heldagen vi hade i Italien åkte vi till Vatekanstaten. Vakterna utanför den officiella ingången tyckte jag såg lustiga ut, men är under den färgglada ytan var de tydligen tuffa yrkessoldater.
St. Peterskyrkan från ovan.
Slutligen uppe i kupolen! Vägen upp påminde mycket om lustiga huset och var förmodligen världens mardrömsscenario för någon med klaostofobo och/eller höjdskräck.
Matmarknad
Favvo-pappan
Hittade en del märkliga vägskyltar.
Vi fick även ta oss in i statsarkivet.
Sista middagen var gemensam buffé i skolan som eleverna/våra värdfamiljer stod bakom. Italienare tenderar att baka in skinka i allt möjligt, men jag hittade faktiskt lite vegetarisk mat.
Avfärdsdagen. Trötta och slitna från kvällen innan var vi tillslut tvugna att kramas och säga hejdå. Jag hade som sagt en fantastisk vecka och kommer forsätta hålla kontakten med min italienare. Någon dag ska jag åka tillbaka.
Ryggsäck
Strax innan jag for till Italien damp denna inslagen i ett paket ner i min brevlåda. Efter ha reklamerat en klänning hos Dahlia fick jag ett presentkort som jag sedan kunde köpa ryggsäcken för. Den är ganska liten, men fin ändå. När jag packade fick den följa med i resväskan och har nu fått vandra Roms gator med mig några kvällar.
When in Rome del 1
Här ser ni Aurora, italienaren jag bodde hos. Italienaren som bodde hos mig hade ingen möjlighet att ta emot någon gäst, och jag och Aurora hade inte ens pratat med varandra under deras vistelse i Sverige. Men vi fick helt enkelt lära känna varandra under veckan och hon visade sig snabbt vara fantastisk på alla vis.
Veckan inleddes med att besöka Colusseum.
Frida ville få en bild på mannen bakom, vilket gjordes med en diskret selfie.
Så fina träd överallt.
Vilopaus i parken.
Vy från Spanska trappan
Gubbar med karaktär utanför kyrkan.
När vi gick bytte mannen ut sin gitarr mot en käpp som han verkade spela på?
En eftermiddag tog Aurora med med mig och Nikolina (som hon bodde hos i Sverige) till en Frida Kahlo-utställning som visades under tiden vi var där. Det var så otroligt häftigt att få se hennes verk på så nära håll.
Efteråt kommenterade jag att jag hade en väldigt lämplig frisyr för att sedan märka att hela jag påminde en del om Frida på bilden bakom. Så jag stationerade mig helt enkelt där.
Hej, jag är tillbaka / Ciao, sono tornato
Försiktigt kryper jag ut i ljuset igen för att säga hej till denna cybervärld. Jag har haft lite annat för mig sedan jag skrev här sist.
Medan vanliga elever målat ägg, ätit godis eller vad folk nu gör på påsklov har jag spenderat den senaste veckan på fjärde våningen i skolans största klassrum tillsammans med mina favorittjejer. Den årliga målarveckan ägde rum och vi är nu färdiga med samtliga kulisser inför soarén.
Veckan dessförinnan befann jag mig däremot väldigt långt ifrån min egna skola. Jag var på ett utbyte i sällskap med bland annat tjejen till vänster i Italien och Rom. Vi fick lära oss allt möjligt om myter och barock, besöka fantastiska kyrkor, gå ner i katakomber, hänga i Vatekanstaten (som bilden bevisar), äta gudomlig glass, och leva på pizza, pasta och panini (bröd på italienska). Tillslut kände jag mig som en enda stor deg själv. Men resan var fenomenal och jag fick bo hos en helt otrolig värdfamilj. Mer om allt detta tänkte jag berätta, inte minst i bilder, om ett litet tag.
Virkat överkast
Länge har jag velat ha ett vitt överkast att täcka min säng som för det mesta annars står obäddad med. Jag har letat i second handbutiker och om det överhuvudtaget funnits några har de varit i fel storlek eller helt fel prisklass. Mamma har varit medveten om min jakt och för ett tag sedan såg hon ett överkast i skyltningen på Erikshjälpen som hon trodde skulle passa. Dock skulle det inte komma till försäljning förrän någon vecka senare, närmare bestämt nu i lördags.
Lördagsförmiddagar spenderar jag som bekant i en simbassäng för att undervisa barn och kunde därför inte befinna mig vid Erikshjälpen vid öppning för att fightas mot andra potentiella köpare. Men det kunde mamma, vilket hon också erbjöd sig att göra. 35 minuter innan de öppnade var hon på plats, och till och med kassapersonalen blev förvånade över att prislappen bara visade 35 kr. Nu äger jag alltså ett väldigt fint överkast samt står min mamma i ännu större skuld än jag redan gjorde.
