Att föreviga stunder på bild

Att jag har ett rejält intresse för fotografering tror jag redan har framgått vid det här laget. Det är något exceptionellt med att kunna bevara sekvenser ur sitt liv med hjälp av en enkla knapptryckningar. Att sedan kunna titta tillbaka och minnas.
 
Jag tar dagligen massvis med bilder, såväl med mobilen som med min systemkamera. I bästa fall kommer en liten andel upp på något socialt medium, men de flesta bilder hamnar för de mesta bara i någon stackars mapp på datorn. Det blir lätt så när man fotar digitalt.
 
Därför blev jag oerhört glad av att hämta ut mina engångskamerabilder förra veckan. Jag bläddrade igenom de tjugofem papperskopiorna med ett stort flin på läpparna, då jag hade hunnit glömma vad majoritetan av motiven föreställde.
 
För när man fotar analogt har man ju inte samma möjlighet att solla bort de fotografier som inte blir så bra. Jag fotade en del analogt på fotokursen förra året, men då fick vi granska negativen och bestämma själva vilka som skulle bli till papperskopior (som vi sedan framkallade själva i mörkerrum, så himla roligt). Det är därför engångskameror blir så oerhört spännande. Du har bara en chans på avtryckaren, och hur resultat blir får du först reda på ett tag senare. Bilderna blir ofta inte helt perfekta, men det är det som gör dem så charmiga. Till exempel kan någon böja sig fram precis i fotoögonblicket och visa hela trosorna. Till exempel kan någon ha missat att hen har choklad utsmetat kring hela munnen. Till exempel.
 
Just denna engångskamera använde jag första gången på Emmabodafestivalen. Jag ville att den skulle bli lite extra festlig, därav den glittrande nagellacksytan. Det är ett av mina bästa tips förresten; måla saker som annars är ganska fula med ett fint nagellack. Man blir faktiskt gladare av sådant.
 
På tal om Emmaboda, så ska jag försöka få upp bilderna därifrån, om tekniken vill samarbeta och om kvalitén blir tillräckligt bra. Om inte har jag faktiskt ett gäng bilder fotade med en kompakt digetalkamera, som jag nu insett att jag hade med mig, som borde kunna pupliceras.
 
 

Vaken i månskensregn

Innan vi på fotografiska bilden började med macrofotografering (som för övrigt bilderna i färg är ett resultat av) fick vi som allra första uppgift att skaffa oss en Tumblr, i syfte att visa upp våra egna bilder. "Jaha, ännu ett socialt medium att exponera sig på" tänkte jag som precis hade börjat publicera inlägg på den här bloggen. 
 
Mitt största problem var att komma på ett tillräckligt värdigt namn som både var fancy och helst inte upptaget av någon annan. Försökte bland annat med dessa, som alla enligt mig är fina ord och som jag har någon slags persolig anknytning till, men som någon annan självklart hade hunnit före med; eskapism, nattdjur, nocturnal, magpie.
Så en natt när jag satt vaken (som vanligt) och regnet öste ner (som vanligt) fick jag en liten skymt av månen och plötsligt var det helt uppenbart att min tumblr skulle heta Månskensregn. Töntigt och bra. Ni får hemskt gärna gå in och kika, även om de flesta bilder kommer komma upp här också. Om inte annat slipper ni ju allt mitt ordbajsande. http://manskensregn.tumblr.com/                                        (Och hur snygg är inte Isa på denna bild?)
 

RSS 2.0