Sista dagen i Rom
På fredagen och sista heldagen vi hade i Italien åkte vi till Vatekanstaten. Vakterna utanför den officiella ingången tyckte jag såg lustiga ut, men är under den färgglada ytan var de tydligen tuffa yrkessoldater.
St. Peterskyrkan från ovan.
Slutligen uppe i kupolen! Vägen upp påminde mycket om lustiga huset och var förmodligen världens mardrömsscenario för någon med klaostofobo och/eller höjdskräck.
Matmarknad
Favvo-pappan
Hittade en del märkliga vägskyltar.
Vi fick även ta oss in i statsarkivet.
Sista middagen var gemensam buffé i skolan som eleverna/våra värdfamiljer stod bakom. Italienare tenderar att baka in skinka i allt möjligt, men jag hittade faktiskt lite vegetarisk mat.
Avfärdsdagen. Trötta och slitna från kvällen innan var vi tillslut tvugna att kramas och säga hejdå. Jag hade som sagt en fantastisk vecka och kommer forsätta hålla kontakten med min italienare. Någon dag ska jag åka tillbaka.
Ryggsäck
Strax innan jag for till Italien damp denna inslagen i ett paket ner i min brevlåda. Efter ha reklamerat en klänning hos Dahlia fick jag ett presentkort som jag sedan kunde köpa ryggsäcken för. Den är ganska liten, men fin ändå. När jag packade fick den följa med i resväskan och har nu fått vandra Roms gator med mig några kvällar.
When in Rome del 1
Här ser ni Aurora, italienaren jag bodde hos. Italienaren som bodde hos mig hade ingen möjlighet att ta emot någon gäst, och jag och Aurora hade inte ens pratat med varandra under deras vistelse i Sverige. Men vi fick helt enkelt lära känna varandra under veckan och hon visade sig snabbt vara fantastisk på alla vis.
Veckan inleddes med att besöka Colusseum.
Frida ville få en bild på mannen bakom, vilket gjordes med en diskret selfie.
Så fina träd överallt.
Vilopaus i parken.
Vy från Spanska trappan
Gubbar med karaktär utanför kyrkan.
När vi gick bytte mannen ut sin gitarr mot en käpp som han verkade spela på?
En eftermiddag tog Aurora med med mig och Nikolina (som hon bodde hos i Sverige) till en Frida Kahlo-utställning som visades under tiden vi var där. Det var så otroligt häftigt att få se hennes verk på så nära håll.
Efteråt kommenterade jag att jag hade en väldigt lämplig frisyr för att sedan märka att hela jag påminde en del om Frida på bilden bakom. Så jag stationerade mig helt enkelt där.
Hej, jag är tillbaka / Ciao, sono tornato
Försiktigt kryper jag ut i ljuset igen för att säga hej till denna cybervärld. Jag har haft lite annat för mig sedan jag skrev här sist.
Medan vanliga elever målat ägg, ätit godis eller vad folk nu gör på påsklov har jag spenderat den senaste veckan på fjärde våningen i skolans största klassrum tillsammans med mina favorittjejer. Den årliga målarveckan ägde rum och vi är nu färdiga med samtliga kulisser inför soarén.
Veckan dessförinnan befann jag mig däremot väldigt långt ifrån min egna skola. Jag var på ett utbyte i sällskap med bland annat tjejen till vänster i Italien och Rom. Vi fick lära oss allt möjligt om myter och barock, besöka fantastiska kyrkor, gå ner i katakomber, hänga i Vatekanstaten (som bilden bevisar), äta gudomlig glass, och leva på pizza, pasta och panini (bröd på italienska). Tillslut kände jag mig som en enda stor deg själv. Men resan var fenomenal och jag fick bo hos en helt otrolig värdfamilj. Mer om allt detta tänkte jag berätta, inte minst i bilder, om ett litet tag.
Virkat överkast
Länge har jag velat ha ett vitt överkast att täcka min säng som för det mesta annars står obäddad med. Jag har letat i second handbutiker och om det överhuvudtaget funnits några har de varit i fel storlek eller helt fel prisklass. Mamma har varit medveten om min jakt och för ett tag sedan såg hon ett överkast i skyltningen på Erikshjälpen som hon trodde skulle passa. Dock skulle det inte komma till försäljning förrän någon vecka senare, närmare bestämt nu i lördags.
Lördagsförmiddagar spenderar jag som bekant i en simbassäng för att undervisa barn och kunde därför inte befinna mig vid Erikshjälpen vid öppning för att fightas mot andra potentiella köpare. Men det kunde mamma, vilket hon också erbjöd sig att göra. 35 minuter innan de öppnade var hon på plats, och till och med kassapersonalen blev förvånade över att prislappen bara visade 35 kr. Nu äger jag alltså ett väldigt fint överkast samt står min mamma i ännu större skuld än jag redan gjorde.
Semlemöte
Denna dag innehöll lite fler tårar än planerat (som om dåliga nyheter går att planeras), men jag fick ändå tillbringa ett par timmar av mars sista dag på ett ytterst trevligt sätt. Det var nämligen dags för Liliths öppna Semlemöte!
Överraskande många hade tagit sig dit för att diskutera kvotering, genus i skolan, hur mens framställs i media samt Friends kampanj Unselfie. Fick vara med om så bra diskussioner.
Och givetvis, som inbjudan redan talat om, fick vi alla en varsin semla.
Anna och Sigge var två bra människor på plats.
Avslutningsvis - min egna semla. Den får symbolisera att jag numera är medlem på riktigt!
