Spex
Igår höll Verdandi sitt årliga spex och vi var givetvis på teatern för att titta. Men vi träffades givetvis innan för att peppa först
Något som är tradition är att vi runaiter bevittnar spexet utklädda. Såhär såg några ut.
Och såhär såg jag ut, utklädd till Suzy i Moonrise Kingdom.
Och här är alla tillsammans <3 Väldens finaste runaiter.
Idag har jag varit dödare än dödast men har ändå kramat om mamma lite extra samt gått och röstat, såklart. Det hoppas jag att ni också har gjort!
Lite helg
Här kommer fyra bilder från helgen som var:
I fredags tog jag mitt ansvar som människa och visade vad jag tycker är fel. Alla har rätt att uttrycka sin åsikt, men när politik handlar om att gå emot mänskliga rättigheter, att inte låta människor få leva i trygghet, att diskriminera pga etnicitet (eller kön eller läggning), förespråkar man något sådant tycker jag man lika gärna kan hålla tyst. Därför gick jag efter min lunch till rådhustorget för att vända ryggen åt Sverigedemokraterna och Jimmy Åkesson som kommit till Gävle under sin valturné. Han fick givetvis tala, men vi var fler som visade vårt missnöje än som stod och höll med, vilket var väldigt skönt att se.
På kvällen cyklade jag för att möta Fia i kvällssolen. Grundtanken var att stationera oss på en brygga, som ersattes av jakten efter ett tak. Tillslut hamnade vi istället på en välbekant kulle, vilket var ganska fint det med. Vi hann se solen gå ner innan vi cyklade vidare för att träffa fler föreningskompisar. Någonstans tog natten slut och så kom solen tillbaka.
Det blev plötsligt vår på riktigt, nästan sommar, och jag har som vanligt inte hunnit anpassa mig klädesmässigt efter temperaturen än.
På söndagskvällen hade treorna som går jazzlinjen på min skola sin avslutningskonsert. Det bjöds som vanligt på ett festligt bildspel samt en liten film med klassen innan konserten drog igång. Såklart fick vi ta del av lysande musikaliska prestationer, och jag ställde för tredje året i rad mig själv frågan varför. jag. valde. natur, när jag hade kunnat gå jazzlinjen.
Snart är det helg igen och denna gång innebär det Verdandis spex, som jag är väldigt exalterad inför. Helgen därefter är det studentbal (!) och sen är det inte många dagar kvar till självaste studenten(!!!). Hjälp.
Färglös sömnlös
Igår hämtade jag ut ett paket med något jag funderat på att använda som studentklänning. Det gör jag inte längre. Innan den vanliga utsparken blir jag, resterande runaittreor och verdandister bokstavligen utburna ur skolan av de yngsta verdandisterna. Till den lilla föreställningen är min nuvarande, likt de flesta andra klännigar, alldels för kort tyvärr (om en vill låta bli att visa stjärten i luften). Jakten fortsätter.
Paketet innehöll däremot även ett par skor (bild 2), som jag är desto mer nöjd med. Som förförra inlägget kanske vittnat om har jag velat ha något i stil med dessa ett tag. Vill mest springa runt med dem dag som natt men ska nog försöka hålla mig till studenten.
Och nyss beställde jag en ny balklänning. Hoppas den anländer snabbt och hoppas hoppas hoppas den sitter bra. Nu ska jag försöka undvika att stirra in i väggen (bild 1) och skriva klart mitt satans skolarbete.
Önskar att jag bara drömde att det var en vanlig söndag
Mer bilder på runaiter från soaréveckan, från innan första gången vi repade kupletterna med bandet.
För att jag börjar inse att gjort är gjort kommer inte tillbaka.
För att stressen att slutföra allt skolarbete inte rymmer någon plats för att ta nya bilder.
För att jag längtar så himla mycket till att få göra precis det jag vill, vad nu det är.
Här är nattens (varje natts) soundtrack.
Vårig inspo
När en känner sig fulare och mer oinspirerad än livet självt är det tur att det finns andra som har koll på hur en klär sig, åtminstone i min mening. Mer fint och källor till bilderna hittar ni här!
En vecka senare
Här är jag tillsammans med mina favorittjejer i världen, KGF Runa, utanför Gävle teater, en plats som jag under de tre senaste åren förknippat med en av de bästa stunderna på året. För exakt en vecka sedan befann oss i våra loger för att applicera teatersmink av värsta sort, eller någon annastans i full fart med att förbereda oss inför kvällens soaré, min livs sista. Hur slitit det än är att skapa det vi gör, skulle jag göra vad som helst för att få göra samma sak igen. Och igen och igen.
Hej förresten, jag ska försöka uppdateare lite trots all skolstress såhär i slutspurten.
