Skulle du råna en bank för oss två?
Och så blev det en sån där lång (ofrivillig) frånvaro igen. Senaste tiden har jag nästan bara spenderat med Runa (som om jag hade ett liv utanför föreningen). En dag förra veckan var det öppet hus på skolan. Då visade vi upp oss och sålde hembakat fika i ett klassrum för att tjäna lite pengar. Jag tog på mig uppgiften att sköta musiken, en av få saker i världen jag faktiskt förstår mig på. Det var mysigt och trevligt, trots att en relatvt ny förening stal många av våra kunder då de också fått för sig att sälja fika.
I lördags var det dags för en av de största händelserna inom runavärlden - Höstbalen. Inte helt konstigt vill de flesta vara fina under denna tillställning och planerar tidigt vad de ska ha på sig samt vem de ska gå med (kavaljer är ju obligatoriskt). Jag hade hittat en relativt billig klänning från en hemsida jag beställt från flera gånger tidigare, och var ute i god tid när jag klickade hem den - tyckte jag. I måndags passade det att hamna i brevlådan tydligen. Sjävklart var den ännu finare IRL och självklart hade jag hellre velat ha på mig den, men nu fick jag nöja mig med den långärmade, djupryggade kleinblå från Gina Tricot som jag panikköpte några dagar innan när den andra inte verkade dyka upp. Någon bra bild på detta har jag dessvärre inte, men jag hade iallafall på mig örhängena på bilden ovan. Så himla typiskt mitt liv att inte lyckats komma tid. Nåväl, i vår är det ju studentbal och då tänkter jag vara snyggast i världen.
Kyss mig så att nånting händer, slå mig så nånting blöder
Eftersom mitt nuvarande moment i fotokursen fortfarande är självporträtt och eftersom jag gärna hänger på skoltoan följer här några skeva bilder från just denna plats för att visa hur jag såg ut idag.
Two Door Cinema Club samt Beacon (deras senaste skiva, ej bacon) står det på tröjan som jag köpte i våras när jag och Lina såg dem på Debaser i Stockholm. Kragen kommer från Cos och kan vara den bästa grej jag äger. Kan liksom använda den under i princip allt. Naglarna är svarta som själen, helt i vanlig ordning.
Något annat väldigt svart är mina ögon som ni kanske kan se. Jag besitter nämligen gener som gör att jag har konstant stora pupiller, även när de är väldigt upplysta, trots att jag varken är drogpåverkad eller sexuellt upphetsad (som annars är naturliga orsaker till stora pupiller). Detta är något jag delar med medlemmar på mammas sida av släkten samt min biologilärare, fick jag reda på under en av mina senaste bilogilektioner när vi diskuterade detta. Så, nu lärde ni er det också.
Jakten på den perfekta ljusslingan
En drivs av batterier och är lindad kring min klädställning. En föreställer vita rosor och pryder det hörn där min blommiga tapet möter vit vägg. Nu är jag på jakt efter ännu en. Ljusslinga alltså. Jag vill ha något större, något längre att lysa upp mitt fönster och/eller den del av mitt rum som numera är helt mörk under större delen av dygnet.
Såhär såg det ut för ett år sedan, då mitt rum fortfarande var lila och jag precis som nu var förtjust i prickigt.
Kring gardinstången hade jag lindat små hjärtformade ljus som mamma vanligtvis pyntar vår hall med kring jul. Nu ska den likt min dåvarande väggkulör samt mina dåvarande gardiner bli ersatt hade jag tänkt. Återkommer med resultat.
Du är vacker släck min törst med rosa läppar pipa eller pilsner
Nu när folk på olika håll faktiskt bett mig att uppdatera bloggen är det inte mer än rätt att jag gör det.
Under min frånvaro har jag bland annat:
- Haft musik- & poesiafton tillsammant med Runa och Verdandi. Vi släckte som vanligt ner aulan, tände levande ljus och fikade bakverk innehållandes äpplen samtidigt som vi turades om att underhålla varandra med dikter och musikaliska framträdanden.
- Tillbringat ännu fler timmar i aulan under sångträningar inför balen, som infinner sig nästa lördag.
- Firat Verdandi på deras 151-årsjubileum.
- Laborerat i samtliga naturvetenskapliga ämnen.
- Börjat med (själv)porträttfotografering på fotografiska bilden. Som om jag inte tar tillräckligt med bilder på mig själv ändå.
Imorgon utovas mer uppdatering. Dessutom ska jag komma ihåg att gratulera min käre far som fyller år.
De är uppe på taken, alla är högt över staden
Kan vi inte sätta livet på snabbspolning?
Kanske hoppa direkt till jullovet. Värma oss med raggsockor, glögg och mänsklig närhet. Fylla magarna med pepparkakor, risgrynsgröt och allt som innehåller saffran.
Eller varför inte ta oss direkt till våren? Till tö, solsken, fågelkvitter och knoppar som snart brister och blommar ut.
Bara jag slipper vara kvar i denna trista period som endast består av grå dimma och en lång väntan.
Tiden som följer nu är den allra värsta på hela året. Så är det alltid. (Fast kanske extra just i år.)
Igår klättrade jag på tak, kröp i smutsiga gångar under marken samt besökte mörka vindsrum. Allt detta på skolans område och dessutom under skoltid. Det följde med en del privilegier genom att välja fotografisk bild 2 till sitt induviduella val alltså.
Höjer musiken för att dämpa söndagsångesten
Lovet är slut och imorgon börjar skolan igen, vilket jag hyser blandade känslor gentemot. Det ska bli skönt att återfå rutiner och träffa de människor jag tycker om, men tanken på studier får mig mest att vilja springa och hoppa ner i Gavleån.
För att prata om lite roligare saker tänkte jag tipsa om en röst jag lyssnat på mycket den senaste tiden. Den tillhör Alexander, även känd som Alex Ebert. De flesta har säkert redan hört honom förut då han även är huvudsångaren samt låtskrivare för Edward Sharp and the Magnetic Zeros, men jag föredrar honom i egen skepnad. Här är en bra skiva och här är min favoritlåt, som jag även slänger in musikvideon till. Lyssna!
Oavsiktlig häxutklädnad
Hatt - BikBok, Topp - Klänning från Urban Outfitters, Kjol - Second hand, Halsband - Weekday, Kappa - Monki
Jag hade ju som sagt inte planerat att klä ut mig, vilket jag heller inte gjorde. Men min utstyrsel för kvällen lyckades ändå se oroväckande häxlik ut, helt utan avsikt.
Mamma frågade till och med precis innan jag lämnade huset om jag tagit på mig en häxhatt. Det hade jag ju inte.
Oktober genom mobilkameran
Nu när oktober är över vore det lämpligt att sammanfatta den senaste månaden via instagram (där jag heter ellinorgjelsnes, för den som undrar). Det mesta har ni ju redan sett här, men jag tänkte att det ändå vore trevligt med en liten tillbakablick.
En bra tygkasse damp ner i brevlådan och jag fick studentångest av tanken på sådant som inte längre kommer vara en del av min vardag när jag slutat skolan. Som att gå förbi denna fina allé på väg till matsalen till exempel.
Jag hämtade ut mina engångskamerabilder och såg James Blake på Berns!
Kanelbullens dag firades med bullbak hemma hos mig tillsammans med fina vänner. Andra bilden kom till världen efter en fotolektion då jag inte helt förstått vår senaste uppgift. Något trött och uppgiven kanske.
Åt frukost till lunch och sa hej till en vattenpöl.
Avskedsfikade hemma hos Lina innan hon flyttade till Berlin.
Cyklade till jobbet en lördagsmorgon efter alldeles för få timmars sömn och lånade mammas tickade tröja en dag då kylan var extra påtaglig.
Bakade mitt signaturbakverk, kolakakor, till ett runamöte och avundades flyttfåglarna som har möjlighet att flyga söder ut så fort det blir för kallt.
Rensade undan sommarkläder, fick upp mina vimplar på väggen och drog mig extra länge i sängen varje dag.
Men tillslut fick jag höstlov!
Lyckades inte superbra med att steka bananplättar och kände mig som en björn i min nya jacka i skogen.
Det var väl ungefär det. Jag hoppas att alla som läser detta får en grymt bra helg. Själv struntar jag i både bus och godis och låter bli att klä ut mig detta år. Däremot ska jag strax träffa tre av mina favoritpersoner, och enligt mig slår det allt halloweenfirande i världen.
Mindre lyckade bananplättar
Bananpannkakor eller bananplättar antar jag att alla vet vad det är för något. Väldigt lätta att göra och himla gott att äta till frukost, lunch, mellanmål eller när man nu är sugen. De går ju att göras på en väldans massa sätt, så länge de innehåller banan och ägg vill säga, men såhär brukar iallafall jag göra:
En banan (och det gör ju ingenting att den är lite gammal och brun), ett ägg, en halv deciliter havregryn, en halv deciliter vatten, en matsked kesella/kvarg/lätt creme fraiche (beroende på vad som finns i kylskåpet) samt en nypa salt. Detta körs i mixern tills allt liknar en smoothie, som sedan steks i stekpannan.
Om jag har tur resulterat detta i ungefär sex stycken medelsmå plättar. Sist hade jag inte så mycket tur. Endast två blev hela och tog sig tallriken. Resterande högar av kladd åt jag direkt från stekpannan, men de mindre misslyckade fick sällskap av keso, tinade hallon från frysen och lite kanel. De smakade faktiskt väldigt bra trots att jag inte är en mästerkock.
