Nyttigheter i flytande form
Såhär i förkylningstider är det extra angeläget att ta hand om sig själv så mycket som möjligt. Sömn är viktigt. Att klä sig ordentligt likaså (comfort before fashion). Sedan kan det vara bra att få i sig extra vitaminer för att hålla sig frisk. Då jag har varit ganska dålig på de två första punkterna och börjat känna mig krasslig de senaste dagarna tänkte jag att jag åtminståne kunde få i mig lite nyttigheter med denna juice/smoothie/fruktmos som Hannah tipsade om. Vi hade ju som vanligt i princip en hel fruktavdelning hemma (min förtjänst).
En banan, en kiwi och en halv apelsin ner i mixern! Det går ju såklart att använda vilken frukt som helst.
Obs: det är dock väldigt viktigt att spara den överblivna apelsinhalvan till fotorekvesita.
Sådär! Nyttig, fotogensk och redo att drickas.
Blingiga örhängen, sushi och "Spela Shoreline"
Regnet vägrar sluta falla, men vad gör det? Det är ju helg.
Denna fredag passade jag på att blinga lite extra med nya örhängen från Lindex. (Gör jag ens något annat än att handla på den affären? Man kan ju undra med tanke på mina senaste inlägg.)
Till middag bjöd mamma (som inte blir rättvist behandlad av denna bild) mig på sushi!
Det är få saker som är så gott som detta. Från världens bästa Esa Sushi.
Efter lite tidspress (resultatet av två tidsoptimister) får jag skjuts till Sjömanskyrkan där jazztreorna hade sin välkomstkonsert. Här ser ni Emil göra en grym imitation av Henrik Bergren. De spelade Shoreline, såklart.
Det blev inte många timmars sömn innan jobbet denna lördag heller. Har väl vant mig vid denna företeelse vid det här laget. Efteråt mötte jag upp Lina för en liten second handrunda och ikväll ska jag dansa dansa dansa.
Något jävligt fluffigt
Sprang runt på stan idag i jakt på lite nödvändigheter. Då utbudet på affärer i Gävle inte är så stort kan man passa på att kika igenom allt när man ändå håller på, vilket jag gjorde.
Jag skulle egentligen gå ut från Lindex när jag fick syn på denna fluffiga jacka som jag var tvungen att springa och känna på. "IT'S SO FLUFFY I*M GONNA DIE", som Agnes från Despicable Me skulle sagt. Jag dog inte, men jag bestämde mig iallafall för att prova den.
När jag står och speglar mig ute i affären kommer det fram en tant som utbrister "Vad fin du var i den!". Hur skulle jag kunna låta bli att köpa den då?
Himlen var kanske inte så jättefluffig, men ganska rosa åtminstone.
Från Lindex som sagt.
Här har ni henne, den fantastiska Agnes:
Att öla efter skolan
Idag efter skolan träffades jag och dessa snygga kompisar för en redig after school.
Nu när alla är myndiga var det lägligt att gå och dricka öl mitt i veckan, tyckte vi.
Vi gick till till Södra, ett fik, en bar samt litet matställe som rimligt nog ligger på uppe på söder här i Gävle.
Vi slog oss ner, och efter att ha granskat menyn och fått råd beställde vi öl.
Sen ville Mille såklart ha jordnötter också.
Gafflade om allt och ingenting, precis som en gör med sina vänner.
I bokhyllan bakom oss fanns ett frågesportsspel om mat. Jag plockade fram korten och ställde frågor som var megasvåra utan att få många rätta svar. Förhoppningsvis lärde vi oss en del nytt om mat iallafall.
Efter ett par timmar blev det dags att åka hem. Vi klädde på oss, sa hej då och gick skilda vägar.
Jag frös ihjäl på min cykel men skymtade åtminståne en ganska tjusig himmel på väg hem.
Om en annan förening
Om det är något det finns gott om på min skola så är det föreningar. Vad du än intresserar dig för så finns det med största sannolikhet redan en grupp människor som antagit sig uppgiften att träffas regelbundet och utöva denna aktivitet. Tycker du ändå att det saknas någon förening är det ganska lätt att starta en ny också. Jag har ju tidigare berättat om KGF Runa, föreningen för kvinnor med intresse för de sköna konsterna. Men jag är även med i en till förening. Formellt heter den VFF Panorama, där de tre första bokstäverna står för Vasaskolans filmförening. Ni kan ju gissa vad vi sysslar med.
Just precis. Varje tisdagseftermiddag träffas vi i den biosalongsliknande Vasasalen för att se en film (som vi kommit överrens om och schemalagt tidigare i terminen), fikar och har det allmänt trevligt. Megabra sätt att umgås, upptäcka filmer en annars kanske inte skulle sett och mycket billigare än ordentlig bio.
Idag var det säsongspremiär och vi tittade på Snatch, en bra och rolig film med ett himla spännanade soundtrack.
Är de inte snygga så säg.
Persienssljus
Tips till den som har tråkigt: låt bli att sminka er, ställ er vid en vägg och vänta på att solljuset ska lysa igenom persiennerna. Där har ni utlimata förutsättningarna för en sjysst photo shoot med er själva.
I övrigt har jag inget intressant att komma med. Dagarna går, vissa är betydligt roligare än andra. Ibland beror det på vädret, ibland på något helt annat. Men det är väl så det är med hösten. Eller livet för den delen.
Höstdagjämning
Igår klockan 22.44 inföll årets höstdagjämning, det vill säga den stund då solens centrum passerar himmelsekvatorn på väg söderut. På så sätt blir dag och natt ungefär lika långa i större delen av världen. Dock innebär detta för oss i norr att dagarna framöver kommer domineras av nätterna, mörkret och gradvis även kylan. Men hösten för ju med sig en del positivt också, och sånt är ju mycket roligare att fokusera på.
Trivs en inte i totalt mörker är det en bra idé att ljussätta så stor del av sin omgivning som möjligt. Helst med ljusslingor, jordglobar eller andra mysiga lampor, om en inte använder levande ljus, förstås.
När kylan kryper fram lämpar det sig alldeles utmärkt att plocka fram sina stickade tröjor, som en nu kan klä sig i utan att behöva svettas ihjäl.
Av samma anledning som ovan kan en också gosa ner sig i ett tjockt tuntäcke när det närmar sig läggdags. Eller när som helst egentligen.
En massa goda frukter mognar på hösten, äpplen till exempel. Äger en likt mig inget eget äppelträd kan en palla av andra.
Eller så är en lite snällare och utnyttjar det plommonträd som faktiskt står på sin egen tomt.
Denna årstid blir det äntligen socialt accepterat att konsumera de omänskliga mängderna te jag annars får dricka i hemlighet. Det kan till och med bli en social aktivitet att göra med andra. Dricka te, äta kakor, mysa, snacka skit. Ni vet sånt.
Naturen som under flera månader bara varit grön (som i och för sig är en väldigt fin färg) färgläggs sakta men säkert av mer varma kolörer. Gult, oranget och bäst av allt - rött.
Ett sista råd bara: mys mycket, försök att inte bli så förkylda, ta hand om varandra och deppa inte ihop. Det är sällan en bra grej.
Att överraska en vän
Igår fick jag vara med om min livs första överraskningsfest. Ni vet en sådan som ibland visas på film där födelsedagsbarnet entrar ett till synes tomt rum, men så plötsligt hoppar ett helt sällskap fram med ballonger och serpentiner och sådant. Exakt så.
Det var ju givetvis inte mig, utan Fia, som firades. Hon fyllde ju som nämnt 18 tidigare i veckan.
Fias systrar hade ordnat hela kalaset och bjudit hem oss till ena systerns lägenhet. Vi klämde in oss i hörnen till vardagsrummet med varsinn partytuta och inväntade Fia. Hon verkade bli ganska förvånad (och såklart fnittrig) när vi avslöjade vår existens med rop och tjut.
Det bjöds på diverse tilltugg.
Samt fördrink.
Mille vann öl i en frågesport helt baserad på fakta om Fia.
Macarons!
Och slutligen serverades även tårta.
Vi åt, drack och skrattade tills det var dags för utgång och en första laglig barrunda. Jag hoppas att Fia uppskattade kvällen minst lika mycket som mig, för jag hade i vilket fall väldigt trevligt.
En världslig glob och randiga sugrör
Jag är ganska duktig på att köpa fina och egentligen helt meningslösa saker till mig och mitt rum. Två av mina senaste inköp av föremål som klassar den kategorin är en minijordglob från Indiska och dessa randiga sugrör från Leila's General Store. Har alltid tyckt att drycker smakar så himla mycket godare när den förtärs med ett färgglatt sugrör, men dessa får nog främst agera prydnad. För ett tag iallafall.
Att dokumentera sitt liv
"Du har med dig en kamera, ska du dokumentera något?" undrade min fysiklärare efter lektionen igår.
"Såhär är det; jag har insett att jag går sista året på gymnaseiet, och jag vill dokumentera allt som händer under den tiden. Jag har alltså med mig kameran överallt, hela tiden numera." svarade jag helt uppriktigt.
"Du får inte lägga upp den här på Facebook, men bloggen är okej!:)"
Jaha.
Och gårdagens Runamöte var helt fantastiskt, som vanligt. Är dock lite förvånad över det snåla antalet aspiranter. De kanske förökar sig. Dessutom var de så söta så det spelade inte så stor roll.
Väcktes av väckarklockan alldeles för tidigt imorse och tog mig till simskolan likt en eller annan zombie. Är man fröken i flera benämningar får man ibland prioritera bort vissa saker i livet. Exempelvis sömn.
Jag och Fia har ju som tidigare nämt en tendes till att matcha en del.
En solskenssprudlande fredag
Vaknar upp och konstaterar två bra saker. 1. Det är fredag. 2. Det mörka höstrusket har bytts ut mot solsken. Detta gör mig så otroligt lycklig.
"Du är så glad idag. Det sprudlar om dig" säger mamma och efter en långt samtal om tonåren och att växa upp mår jag om möjligt ännu lite bättre. Jag nämner att Markus Krunegård är ett textgeni vilket hon besvarar med "jag har förstått det". Hon förstår mycket min mamma.
Denna fredag har jag ännu en anledning till att vara extra sprudlande. Ikväll är det ju dags för terminens första Runamöte! Som jag har längtat.
Klär mig i Londonshoppad kofta från Urban Outfitters, magtröja från asos, kjol från h&m och mina vanliga martens. Om någon skulle undra.
En najs polotröja och en fräck frisyr
På hösten bär man stickat, och här är mitt senaste klädtillskott i garderoben. En grovstickad tröja i svart och vitt med polokrage och rundad kant nertill.
Skickade två bilder från provhytten till min kära mor med frågorna: "polotröja; najs eller bajs?" samt "frisyr; knäpp eller fräck?" varpå hon svarade "najs och fräck :-)". Litade på mammas omdöme och gick till skolan med en najs polotröja och fräck frisyr dagen till ära.
Tröjan hittar ni på Lindex för 199 kronor.
Vaken i månskensregn
Innan vi på fotografiska bilden började med macrofotografering (som för övrigt bilderna i färg är ett resultat av) fick vi som allra första uppgift att skaffa oss en Tumblr, i syfte att visa upp våra egna bilder. "Jaha, ännu ett socialt medium att exponera sig på" tänkte jag som precis hade börjat publicera inlägg på den här bloggen.
Mitt största problem var att komma på ett tillräckligt värdigt namn som både var fancy och helst inte upptaget av någon annan. Försökte bland annat med dessa, som alla enligt mig är fina ord och som jag har någon slags persolig anknytning till, men som någon annan självklart hade hunnit före med; eskapism, nattdjur, nocturnal, magpie.
Så en natt när jag satt vaken (som vanligt) och regnet öste ner (som vanligt) fick jag en liten skymt av månen och plötsligt var det helt uppenbart att min tumblr skulle heta Månskensregn. Töntigt och bra. Ni får hemskt gärna gå in och kika, även om de flesta bilder kommer komma upp här också. Om inte annat slipper ni ju allt mitt ordbajsande. http://manskensregn.tumblr.com/ (Och hur snygg är inte Isa på denna bild?)
Att börja klä sig höstigt
Under de senaste dagarna har det hunnit bli megakallt. Usch, tänker den typiske svensken och går i ide inför vintern. Sjysst! tänker jag som tycker om stickat och lager-på-lager och plockar fram kappor, halsdukar, baskrar, handledsvärmare och hattar. Nu jävlar ska jag börja klä mig höstigt.
En obetydlig lista
Saker som får mig att vilja sparka, skrika och slåss:
- Att kalendern fylls av prov, inlämningar och andra skoluppgifter, hastigt och helt utan nåd.
- Att mitt minneskort till kameran envisas med att heta SD, vilket visas varje gång jag sätter in det i datorn.
- Att komma till skolan som ett jävla troll i håret tack vare regn eller annan fukt (läs: svett).
- Att Kristian Gidlund har gått bort (vila i frid).
Saker som får mig att vilja dansa, sjunga och kramas:
- Bullarna ifrån Vasacaféet.
- Löven på träden som sakta skiftar färg.
- Alla fina runaiter (samt verdandister i viss mån).
- Att terminens första Runamöte inträffar nu på fredag.
Loafers hängslen kjolar hattar
Hade väl inte grinat ihjäl mig om jag hade fått gå runt och se ut ungefär såhär. Helst nu, bums.
Alla bilder och mer fina saker hittar ni på min Pinterest (världens bästa grej), här: http://www.pinterest.com/egjelsnes/
Timme till förfogande
Idag fick vi chans att visa upp oss för de nya ettorna på den årliga TTF:en. Med vi menar jag såklart världens bästa KGF Runa. Vi är en gymnasieförening som endast tar emot kvinnliga medlemmar (ta det lugnt, det finns en manlig motsvarighet) som intresserar sig för de sköna konsterna, så som: sång, musik, teater. Bland annat. Vi anordnar årligen en höstbal för hela skolan, sjunger mycket och väl i stämmor, går luciatåg, bakar ganska många punschkakor, och framför varje vår en helt makalös soaré där vi står för arbetet bakom varje liten detalj, allt mellan manusskrivning och danskoregraferande till kulissmålning och ljussättning. Våra blåa charlestonklänningar syr vi helt själva, helt enligt tradition. Och så tycker vi hemskt mycket om att fika. Det sistnämnda är ett obligatoriskt moment under våra möten, som vi har varannan fredag under läsåret. I en mörk källarlokal endast upplyst av levande ljus träffas vi och har det så himla mysigt och bäst.
Med nyuppblåsta ballonger i våra händer, som annars endast pryds av vita balhandskar, stormade vi in i aulan för att göra intryck. Tror dessvärre inte att ettorna hann förstå hur fantastiska vi är under vårt lilla framträdande, men vi såg ju bra ut, och sjöng åtminstone väldigt fint.
Världens bästa.
Höstregn som dränker och fotolärare som skänker
Höst i all ära, men när jag tvingas cykla till skolan i ösande spöregn utan minsta skymt av solen har jag inte mycket livslust kvar i kroppen. 
Gav hur som helst en present till ett förvånat födelsedagsbarn. Hon verkade ha missat att det är ganska frekvent förekommande att få prenenter när man fyller år.
På fotografiska bilden skulle vi i ett regnuppehåll ut och fota macro, som är det senaste momentet vi sysslar med. Jag insåg att mitt objektiv, som mest stod och hackade, inte var särskillt anpassat till just macro. Men det spelade inte så stor roll. Jag fick vara i naturen och jag fick fota, två saker jag tycker väldigt mycket om. Är så himla glad att jag valde den här kursen, trots enda naturare bland resterande bildestetare. 
Fotolektionerna bjuder inte bara på kunskap och erfarenhet, de bjussar även på lite materiella ting. Just precis. Uppe i estethuset finns ett märkligt bord de valt att kalla "ta-det-du-vill-ha". Där stod denna gamla glasgrej, så jag tog den. Har inte riktigt kommit på vad den ska användas till än, men den kan mycket väl förbli den ljusstake som bilden exponerar. Ett recept på pizzasnurror
Till knytkalaset med italienarna i torsdags hade jag gjort pizzasnurror. Supergod och praktisk picknickmat då de går att äta kalla, men kanske bäst av allt - de är väldigt enkla att göra. Här är receptet för den som är sugen att testa:
Du behöver
- pizzadeg (helst egengjord, jag fuskade och köpte färdig)
- tomatpurré
- 1/2 rödlök
- 1-2 tomater
- 1 pkt mozarella
- riven ost
- färska örter, t.ex. basilika och oregano
-plus eventuellt torkad oregano och ägg till pensling
Sätt på ugnen på 225 grader. Kavla ut degen till en rektangel och bred ut tomatpurrén. Hacka lök och tärna tomater och mozarellan, strö över degen. Toppa med riven ost och örter. Rulla ihop degen likt en rulltårta och skär i ungefär 1,5 cm tjocka skivor. Lägg med snittytan uppåt på en bakplåtspappersklädd plåt. Grädda i mitten av ugnen i ca 15 minuter.
KLART!
Grattis Fia!
Vi har delat rum under två veckors feriepraktik i London,
vi har delat tält tio dagar i Frankrike,
vi har bott i samma camp en vecka på Peace & Love,
vi har gått i samma klass under hela högstadiet och snart även gymnasiet, vilket totalt blir sju år,
vi har skrattat, gråtit och velat dö tillsammans,
vi har varit med knäppare saker än någon utomstående någonsin skulle kunna föreställa sig.
Hon är fantastisk, fin, förtjusande, fenomenal, fager, fnittrig, fabulös och alla nadra positiva adjektiv som börjar på f. Hon är en av få som faktiskt kikar in på den här bloggen OCH idag fyller hon 18 år, vilket givetvis ska firas. Men fram tills dess, grattis på födelsedagen Fia!
En grå söndag
Begav mig ut på en liten promenad i naturen i syfte att försöka få några bilder till Foto 2-kursen. Dessvärre var himlen gråare än grå som för att påminna mig att "imorgon är det måndag" vilket gav ett otroligt fult sken och samtliga bilder blev skit. Till råga på allt började det sedan att regna och jag flydde hem på min cykel.
Blöt och frusen gjorde jag något frukostliknande till lunch och nu försöker jag fortfarande värma mig med te. Hoppas innerligt att jag inte är på väg att bli sjuk, men det blir jag väl säkert redan imorgon. Tur och timing är två ord på t som aldrig riktigt velat samarbeta med mitt liv.
Om en timme ska jag svettas på dansen, vilket förhoppningsvis kan skala bort ännu lite söndagsångest.
Varma kroppar (zombies på film)
Igår tittade jag på en film som jag hört mycket gott om, bland annat från min italienare faktiskt. Den heter Warm Bodies och handlar zombien R som lever bland alla andra döda i "Dead Zone". En dag som till en början verkar lika meningslös som alla andra räddar han tjejen Julie efter att ha ätit upp hennes pojkvän. Han låter henne stanna i sin värld där han gör allt för att hålla henne vid liv. Det omaka paret utvecklar någon slags relation och R börjar sakta men säkert återfå sina känslor.
Jag kom på mig själv att med le genom stora delar av filmen. Dels för att den var väldigt rolig, dels för att den var så himla himla fin. Se den!
Pynta för hösten
Svenskar är ju oerhört flitiga på att dekorera huset inför jul, påsk, Halloween och alla möjliga högtider. Varför inte passa på att höstpynta också? tänkte jag och slängde ihop världens simplaste pyssel.
Det resulterade i ett stycke vimplar som matchade en del av mina färgsorterade böcker nästan komiskt bra.
Nu är det faktiskt höst.
Fredagen den trettonde
Fredagen den trettonde är för de flesta förknippat med otur. Juast denna gång var det kanske extra oturligt för nykomlingarna på min skola som vi skulle välkomna på vårt speciella sätt, de skulle givetvis nollas. Vi kastade ägg och mjöl, hällde sirap, fiskolja, ketchup och alla möjliga kladdiga substanser på de små stackrarna. Därefter tvingade vi dem göra diverse utmande lekar under tiden vi skrek och förnedrade dem så bäst vi kunde. Så snälla treor.
Nollorna var rädda för mina pannsmyckningar som de trodde var piercingar och kallade mig läskiga Ellinor. Då tyckte jag att jag hade lyckats.
Svarta och svåra och förhoppningsvis lite läskiga.
Mad Men, havregrynsgröt och en krasslig hals
Imorse kunde jag sova ut på första gången på en vecka som har känts som en evighet. Det var så fruktansvärt skönt. Så pass skönt att jag till och med låg kvar en timme extra efter att jag vaknat innan jag serverade mig själv frukost på sängen framför ett avsnitt Mad Men, världens potentiellt snyggaste serie.
Idag är både min kropp och hals väldigt slitna, vilket bara bekräftar att jag gjorde ett bra jobb igår. Därför tänker jag denna lördag göra absolut ingenting borsett från att bara ta hand om mig själv (ingen italienare!), möjligtvis forsätta med serietittandet, läsa och självklart dricka några koppar te.
Hej då italienare
Jag och fia hade lyckats klä oss i matchande färgskala igår. Det var inte första gången det hände, kan jag tala om.
Köper presenter, lösgodis och te med Frida och våra följeslagare innan det är dags för en sista aktivitet med italienarna - knytkalas. Äter och leker lekar och plötsligt känns det väldigt sorgligt att de ska åka hem.
Nu sitter de på en buss mot Stockholm och om jag ska vara helt ärlig har jag aldrig känt mig mer befriad. Inga fler kommunikationsproblem och krystade utflykter, slut på att ständigt övervaka en annan människa. Ikväll ska jag tillsammans med klassen nolla och vara jävliga mot skolans småttingar och imorgon tänker jag sova sova sova. Det har liksom inte gått att att göra det den senaste veckan.
"Ta en bild med mig" sa Jennifer och jag behövde inte ens lyfta mungiporna efter allt smilande.
En kal handled
Här om dagen klippte jag av mig ett av mina bästa sommarminnen. Dans från tidig eftermiddag genom natten och ända in till gryningen försvann i en enkel handrörelse. Nu känner jag mig naken, rädd, exposed, och allt annat som Maria Montazami beskriver om de stunder då hon inte bär läppstift.
Är det inte lustigt hur lätt en vänjer sig med att saker ska vara på ett visst sätt. Sen förändras det och så blir en helt konstig och vet inte riktigt vart en ska ta vägen. Nu hade det varit skönt att säga att detta endast gällde tygband som tidigare klätt en handled. Så är det inte, tyvärr.
Guldiga glasögonbågar, rosa bubbelgum och gula höstlöv
Förutom den obligatoriska utbytesstudenten packade jag även med mig en enorm hög med kläder till skolan denna morgon. Jag skulle under dagen ta två olika foton till skolkatalogen där det inte gick att se ut hur som helst. Det ena togs med Runa och komplett Runamundering (samt en ouppblåst tuggummibubbla). Det andra var ett traditionsenligt spexfoto med klassen. Mitt livs. sista. skolfoto. Enligt ett tema som faktiskt var min egen idé var jag utklädd till tant och bar bland annat glasögonen ovan. Jag såg pga styrkan nästan ingenting men kände mig ganska frän ändå.
På kemin skulle vi analysera godis som vi löste till vätskor i fina färger. Bubbelgumsrosa till exempel.
På tal om bubbelgumsrosa, så var vi under lunchrasten på jakt efter just rosa bubbelgum. KGF Runa skulle detta år försöka få samtliga medlemmar att ha en varsinn upplåst tuggummibubbla på föreningsfotot (också min idé). Trots detta valde fotografen en bild där det enda som stack ut ur min mun var tungan. Lyckligt oventande om detta fiasko spenderade jag totalt 64:- för att prova ut det ulitmata bubbelgummet. Ni kan ju försöka föreställa er hur trött jag är i mina käkar just nu.
"Titta det är löv på marken!" sa Fia och dansade runt av glädje. Att det är de små sakerna i livet som ofta gör en allra gladast.
Tar hand om italienare på dagen och bloggar på natten. Är fortfarande väldigt positiv till detta Italienutbyte, men jag skulle så gärna få tillbaka lite egentid. Då kanske jag skulle slippa somna på biologilektionerna.
Morgonstund har gröt i mun
Befinner mig i skolan redan kvart över åtta trots att dagens första lektion börjar först tio över elva. Vad gör en inte för att vara en bra värd åt sin utbytesstudent.
Jag överlevde min berövade sovmorgon med hjälp av havregrynsgröt toppat med äpple och kanel, mjölk, rabarberte samt en halv grapefrukt (och vatten). Det är väl ungefär såhär de flesta av mina frukostar ser ut (när jag inte befinner mig på ett hotell eller under de sällsynta stunder då mina föräldrar dukar fram en ordentlig söndagsfrukost vill säga).
Jennifer, som tvingade i sig en liten croissant, sa att hon nog ändå skulle vilja att testa en svensk frukost innan hon åker hem. Kanske äter hon något i stil med detta imorgon.
En rosettpyntad hästsvans och gratis bakelser
Nu har vi haft besök från italien i nästan tre dagar, vilket har fått mig att dra en del slutsatser.
Min italienare är ganska bra på att:
- Passa tider.
- Prata högt (och snabbt) i telefon på italienska.
- Vara glad oavsett tid på dygnet.
- Gilla mina instagrambilder.
Min italienare är inte lika bra på att:
- Äta frukost.
- Förstå vad jag säger.
Jag offrar en av veckans få sovmorgnar för att följa med till skolan och släpper av Jennifer, utrustad med matsäck inför diverse dagsaktiviteter. Jag tänker mig att det är ungefär såhär att lämna av barn på dagis.
Gallerian Nian ytnyttjade dagens datum (9/9) och bjöd på gratis bakelser. Vi var såklart på plats för att smaka.
Fia var megafin (som vanligt) men kanske extra höstig just idag. Jag tror det har någonting med rosetten att göra.
På dansen ska vi lära oss, förutom att stå på huvudet, nu dessutom att bli hjulbenta. Jag vet ärligt talat inte vilket av detta som är allra svårast.
Frukostporslin och en hink av stål
Second hand är bra på flera vis. Dels har man möjlighet att få tag på något som ingen annan har, dels behöver man vanligtvis inte betala särskillt mycket för sina fynd. Ganska ofta skänks pengarna till välgörenhet också.
Denna gång fick jag med mig detta hem. Lite porslin som lämpar sig till frukoststunder samt en hink till blommor eller diverse småsaker. Priset? En tia per föremål.
"De där vill jag äta gröt på" tänkte jag och plockade åt mig två vita tallrikar med blåa dekorationer. Bästa porslinsfärgkombon.
Kanske en hink. Kanske en kruka,
Idyllsöndag
Söndagen inleds med en megafrulle, vilket var det märkligaste med hela helgen. Min familj har inte ätit frukost tillsammans (bortsett från när vi har rest bort) på jag vet inte hur länge. Mamma och pappa dukade fram allt möjligt men Jennifer åt bara en croissant med ett glas mjölk. Hon är nog ingen frukostmänniska.
Vi lät bli att sörja detta och förberedde istället inför en picknick i Bourlognerskogen efter en sväng på bakluckeloppis.
Vi gjorde en pastasallad och packade med baugetter och jordgubbar och vindruvor och kakor och kaffe.
Jag kände mig som tagen ur en film med picknickkorg och hatt. Det var väl någonstans här som dagen blev idyllisk.
Vi slog oss ner i gräset, tog av oss skorna och delade på vad vi hade med oss.
Med mätta magar inleder vi en omgång minigolf, som visade sig vara en av mina få talanger i livet. Nåväl, jag var bra ett litet tag iallafall.
Efter minigolfen matar vi änder med gammalt och överblivet bröd.
Och snart är även deras magar mätta.
För andra dagen i rad ser jag på Gävle med helt nya ögon och antingen har jag varit blind eller så har staden blivit extra fin på sistone. Kanske är det en kombination av bra väder och omständigheter. Antagligen.
Ballonger och marschallsljus
Trots att fredagskvällen varade ganska länge stiger jag upp relativt tidigt på lördagen för att möta en del av gårdagens sällskap. Vi hade bestämt oss för att gå en klassisk seconhandrunda i staden där vi bor. Halvvägs framme vid första stoppet passerar jag och min cykel dessa ballonger som så tjusigt prydde räcket på både en och två broar vid ån. De var tydligen en inledning till kvällens senare event.
Klämmer, provar och drar i många plagg men låter ändå allting hänga kvar. Kanske ekar pappas "du shoppar alldeles för mycket kläder" någonstans i bakhuvudet. Däremot cyklar jag därifrån med lite nytt frukostporslin (ska visa!), något ville jag ändå unna mig.
Kommer hem, äter och yrar runt i huset som jag alltid gör när jag är stressad eller nervös. Några timmar senare skulle jag nämligen få besök av en italiensk utbytesstudent. Hon kommer bo hemma hos mig en vecka framöver. Likt många tidigare stunder hade jag stressat upp mig helt i onödan. Jennifer, som hon heter, är både trevligt och lätt att ha att göra med. Jag visar henne runt, i huset och i vårt kvarter. Vart vi än går kommenterar hon hur vackert allting är. Hon är mycket fascinerad av träd och gröna skogar. Vid middagen får hon smaka sin livs första tacos. Det finns en första gång till allt.
Eventet jag tidigare nämnde var det så kallade Å-natta, som årligen infaller den första helgen i september här i Gävle. Tusentals marschaller tänds upp längs med hela ån och lyser sedan hela natten lång. Trots att jag bott här hela mitt liv har jag aldrig tidigare åkt ner för att iakta detta. Nu vore det väl lämpligt, tänkte jag och Frida och tog med oss våra italienare till staden.
I takt med mörkret som föll blev ljusens effekt alltmer markant och jag häpnades över hur vacker Gavleån kan vara. Att jag gått miste om denna förteelse så många år.
Vi bestämde oss för att åka upp i huset på bilden, längst upp vid det lila skenet. Sky Bar, som stället heter, hade jag heller aldrig besökt. Italienarna var alltså inte de enda som imponerades över utsikten därifrån. Som sagt, det finns en första gång för allt.
Slutligen såg vi min danslärare uppträda med både sång och dans innan vi satte oss på en buss för att komma hem. Jag var helt tömd på energi och fick antränga mig för att inte somna sittandes. Tack och lov var jag vaken när det var dags att stiga av.
Let me be your everlasting light sjunger The Black Keys innan jag somnar, och det hade ju varit både fint och passande.
Höstblommor från en vän
Det luktade ljuvligt i mitt rum när jag vaknade imorse. Källan till doften var såklart dessa blommor som Caroline så vänligt hade tagit med sig igår. Världens finaste present.
Att bjuda fina vänner på kräftor
Till denna fredagskväll hade jag bjudit hem några av de bästa människorna i mitt liv på en hederlig kräftskiva (för andra året i rad). Möjligtvis inföll den något senare än vad en Svensk kräftskiva vanligtvis gör, men vad spelar det för roll? tänkte vi och var lika glada ändå.
Det var mycket pillrande. Precis som det ska vara alltså.
Lina var nyhemkommen från en fyra veckors tågluff! Hon hade såklart massor att berätta.
Linnea och Fia var också där.
Och Emmy
Tillslut kom även Carro, som hade med sig megafina vita blommor till mig <3
Isa
När solen försvann tände vi ljusslingan.
Så jäkla bra bara.
Efter ett par timmar bestod våra tallrikar endast av kräftskal.
Vi värmde oss i filtar och tände ljus som skydd mot kylan och mörkret. (Här är Frida extra gosig.)
En så himla mysig kväll!
Som ett brev på posten
Titta vilken fin sak som låg i brevlådan när jag kom hem idag! En sjömansklänning i puderrosa som jag kikat på upprepade gånger men som känts alldeles för dyr. Vips! Så var den på rea. Priset låg fortfarande över gränsen till vad min ekonomi egentligen tillåter, men jag kunde inte låta bli. Den är till och med en storlek för stor, inte ens det bryr jag mig inte om. Så det kan gå när en är tillräckligt gammal för att internetshoppa obegränsat och det är gratis frakt och en har haft en dålig dag och vill trösta sig själv.
Från asos.com och märket The White Pepper.
Att göra en macka
På engelskan denna vecka har vi fått i uppgift att göra en macka. Just precis, "Create a Sandwich" lyder titeln på instruktionspappret. Visserligen är det tänkt att vi ska visualisera oss en väldigt god smörgås som vi beskriver väldigt urförligt, men jag tyckte det var nödvändigt att tolka texten boktavligt för att få inspiration (samt tysta min kurrande mage). Så jag plockade ihop sådant jag hittade i kylskåpet och la på en skiva rågbröd. Den blev visserigen inte så vacker, men smakade ganska gott. Det är väl huvudsaken med mat.
Om ni inte har läst min presentation kan jag tala om att det hos mig dricks väldigt många koppar te varje dag. Detta var inget undantag. "Include a photo if you wish" var det sista min lärare hade skrivit. Why not, tänkte jag.
Look at this sandwich doesn't it look tasty? Kanske inte.
Vi har bara gått i skolan i två veckor och jag har redan tröttnat. Att det alltid ska bli så på hösten. Behöver höstlov och saker att se fram emot.
Exempelvis:
- Kräftskiva
- Italiensk utbytesstudent
- Att komma igång med Runa
- James Blakekonsert
Bollen på huvudet var ett misslyckat försök att dölja risigt hår. Nästa nödlösning fick bli att härleda uppmärksamheten till något annat med hjälp av orientaliska örhängen och bindi. Om någon undrade.
Berlin genom en mobilkamera
Alldeles för tidigt på fredagsmorgonen vaknade jag av fyra iPhonealarm, alla olika (men lika hemska) melodier. Min familj hade delat på en svit i ett av Arlandas hotell och vi tog oss så snabbt som möjligt ner till restaurangen för att ta del av frukostbuffén. För mig som tycker att frukost är den bästa måltiden och många gånger höjdpunkten på dagen var detta rena himmelriket. Jag hade väldigt svårt att slita mig och fick tillslut springa därifrån för att vi skulle hinna med bussen mot flygpatsen.
Då merparten av resesällskapet hade antingen höftproblem eller andra fysiska svårigheter pga ålder blev det många vilopauser.
Och mycket kaffe.
Första middagen åt vi på en italiensk restaurang. Jag valde en kalasgod ruccolapizza med soltorkade tomater och parmensanost bland annat.
Tiramisu till efterätt!
Och kaffe på det.
Gick bananas och provade massor av fina saker på en nyöppnad Topshopbutik i köpcentrumet KaDeWe men köpte bara en kartmönstrad blus. Tur var väl kanske det.
Mer frukostbuffe.
Självklart flera omgångar, detta var ju sista dagen.
Vi packade våra väskor och tog en taxi till flygplatsen där vi efter mycket väntan fick stiga ombord.
"Där är Täby", säger mamma och pekar och jag tror aldrig jag blivit så lycklig över att se små miniatyrhus och en galoppbana på avstånd.
Min telefon innehåller som ni ser mest mat och inte så mycket annat. Anledningen till det är som tur är att jag gått och burit på min systemkamera under alla mina vakna timmar. Om inte allt för länge bör det alltså dyka upp lite roligare bilder.
Borta sämst hemma sämre
Jag ville mest meddela att jag lever och har kommit hem. Resan var trevlig på många sätt, men nästa gång vill jag känna mig mer självständig.
Livet har väl kännts både lättare och roligare än vad det gör för tillfället, men nu har det ju blivit september vilket betyder höst och det är ju mysigt.
Idag skulle jag haft terminens första fotografisk bildlektion - trodde jag. Salen längst upp i estethuset där vi vanligtvis håller till var mörk och tom med undantag för en till förvirrad elev som också konstaterat att vi antagligen inte hade någon lektion idag. Lite besviken då detta är den enda kurs jag sett fram emot för det kommande läsåret gick jag in på en av skolans toaletter och tog kort på mig själv. "Jaha", tänker ni, och det var kanske just så jag också sa för mig själv och undrade vart jag skulle ta vägen.
På tal om ta kort så ska jag försöka få upp några bilder från Berlin så snart som möjligt.
Mina tre minsta favoritkänslor atm: saknad, längtan, hunger.
