födelsedagsbrunch
Igår fyllde jag år och bjöd på ca allt jag tycker är gott i brunchväg. Rekomenderar starkt. Bjuda folk man gillar på mat man gillar dvs. Min födelsedag brukar även vara den tid på året då jag dippar emetionellt så nu kan det
ju bara bli härligare? Och ljusare?
Idag kalasar jag på resterna och ska strax ut och gå i solen mmmmm ok bye.
/ellinor
popaganda
Kämpar gång på gång med att få igång lille bloggen vilket bevisligen går sådär. Förra fredagen tog jag iallafall tåget mot Stockholm för att gå på Popaganda.
Anlände hemma hos Fia vid lunchtid. Åt inte lunch men korkade upp bubbel och aplesinjuice.
En mimosa och en banan to go tack.
Skyndade in på fetivalområdet så fort vi fått våra armband för att hinna se första akten. Hann bli stoppade på vägen av ett meddelande som löd "kom och häng med oss!". Linnéa, Aland och Clara hade sett oss springa förbi och dem ville vi såklart hälsa på (nope de syns inte på bilden, var ganska dålig med kameran under helgen oh well)
Sprang sen vidare till scenen där El perro del mar var i full gång
Njöt av att området var relativ tomt ännu och passade på att köpa mat när det var fritt från köer. Det blev koreansk streetfood med oumph för min del och en halloumivariant för Fias del. Fick bra betyg från oss båda.
Någonstans här såg vi lagkapp med artist-, press-, podd-, konstsims-, och arrangörslag och allt vad det var. Nostalgiskt måste jag ändå säga som före detta simmare.
The Vaccines var kul att se live, inte minst för sångarens excentriska scenspråk.
Säkert var enligt mig festivalens bästa spelnig. Så intimt, mysigt och skört.
Det krävde både energi och värme att befinna sig vid Eriksdalsbadet hela dagen. Vi skymtade Phoenix och skyndade hem för att ladda om. När vi åkt tillbaka insåg vi att vi måste missat sista bussen mot efterfestområdet och om vi ändå skulle missa Solen kunde vi lika gärna skita i det helt. En omväg till sängen.
Lördag förmiddag och Fia dukade fram brunchbuffé.
Jonathan Johansson hade matchat sin backdrop med mina strumpor och väggen i Fias trappuppgång.
Konstsim!
Lördagens mat bestod av turkisk meze innehållandes mycket god baba ganoush och paprika-valnötsröra bl.a.
Såg Oskar Linnros som slutligen drog upp Daniel Adams-Ray på scenen. Inte ritigt Snook men kul ändå.
Offrade att missa en del spelningar, alt-J t.ex., men tog det kloka beslutet att fräsha upp oss och förfriska oss och därmed var vi väldigt mycket piggare till Tove Lo och efterfesten än dagen innan. Åt churros och fick gratis Loka Crush (obs 1. skrev först festis fusion?? obs 2. den var äcklig) och hamnade på en rolig partybuss mot Nobelberget. Sammanfattningsvis hade jag en extremt bra helg, blev påmind om värt det är att spendera pengar på spelningar. Har även smått fått tillbaka ett intresse att lyssna på musik som legat lite dvala de senaste månaderna. Det enda positiva med att jag var dödsförkyld innan helgen var att jag inte mådde sämre när jag åkte hem. Kanske ett tips, kanske inte.
/ellinor
lewis 22
The Carpenders Arms. Trodde jag tagit mig till fel ställe innan personalen bakom baren hänvisade mig till en nästintill undanskymd bakre del där jag såg några välbekanta ansikten. Bjöd på kanelbullar drack gin & tonic spred konfetti. Sällskapet på dedersta bilden tog beslutet att shotta tequila blev exalterade och skrek vilket Elina ursäktade med "I'm sorry we're swedish". Pubpersonalen tittade fortfarande snett. Drack öl tills vi blev utlängda vid stängning fick en krukväxt som jag la i tygkassen och släpade hela vägen hem. Drog oss vidare till the old blue last där ju Lewis jobbar och kunde erbjuda oss 30% rabatt i baren shottade vodka mådde illa. Musiken tystnade lamporna tändes och vi vandrade än en gång ut på gatorna. Här var tanken ett ställe som hade öppet ännu lite längre men väl på plats roades vi inte av tanken på att betala inträde för någon timme på dansgolvet. Istället blev det nattkäk burgare falafel pommes. Jag tog bussen hem och hann sova två tmmar innan det var dags att kliva upp och åter ta mig till jobbet.
/ellinor
they only want you when you're 17, when you're 21 you're no fun
Två vilktiga händelser
1. jag flyttade till London för lite mer än två månader sen, men det gissar jag att alla som har det minsta intresse i mitt liv redan känner till.
2. igår var det min 21:a födelsedag och såhär hade jag turen att få fira den:
Vaknade med tron att jag nu skulle vara en helt ny människa men dessvärre är jag fortfarande en tidsoptimist som tenderar att vara sen. Jag anlände sist till the Breakfast Club i Soho där gänget sött stod och väntade på ett ledigt bord.
Både jag och Caroline beställde pannkakor med bär samt en grön smoothie. Plus kaffe såklart.
Annars åts det full english breakfast, vegetarisk burrito och pocherade ägg med lax
Det var sååå gott men mäktikt och jag fick kämpa in i det sista för att få i mig allt. Gillar inte tanken på att mat ska behöva slängas.
När all mat var uppäten begav sig Lewis hem för att hinna till sitt internship medan övriga fortsatte dagen med att kika i affärer. Till exempel köpte vi svinbra likadana t-shirts alla fyra, ska visa en annan dag. Utöver det la jag pengar på både det ena och det andra med argumentet att jag måste väl få unna mig lite födelsedagspresenter.
På kvällen tog jag mig över till Elina och Lewis där det vankades ett litet födelsedagskalas. Elina hämtade mig vid porten och inne i värmen satt såklart Lewis och Carro men även Clotilde och Tove samt....
.... Kristin Saga! Som anlänt i London så sent som dagen innan för att jobba som au pair. KS var min första kompis i livet då jag mer eller mindre känt henne sen jag föddes. Jag hade pratat med henne tidigare under dagen och langat en invit till festligehterna. Först verkade hon väldig intresserad men sen skrev hon att hon tyvärr behövde vara barnvakt hela kvällen vilket lät 100% rimligt i mina öron. Men där satt hon! Eftersom Elina gått all in för att maximera antalet överraskningar.
En annan överraskning var att de bakat två feta pizzor. Dels denna med champinjoner röd paprika oliver pesto och dessförinnan en med rödbetor getost pinjenötter honung mmmmmmm. När jag kom in i lägenheten och passerade köket sa jag till Elina "men guuu vad gott det luktar vad är det för något?" som bara svarade "ingen aning, kanske våra flatmates" som jag såklart trodde på. Lurad, igen.
När vi druckit upp all bål och vin och cava (ca kl. 02.00) kände vi oss äntligen redo att gå ut men insåg snabbt att inte många ställen i närheten fortfarande hade öppet på en tisdag. Jag stannade kvar tills kalaset officielt dött och tog då med mig ett lager valnötter pinjenötter solrosfrön chiafrön (födelsedagspresent från Elina och Lewis<3) samt exakt åtta ballonger hem till mig. Tack för världens bästa födelsedag!
/ellinor
Långt ut till väst pt.2
Nu känns det som om det hunnit gå en evighet sen den där Way out west-helgen som ju ändå är en tillräckligt viktig händelse att dokumuntera i efterhand. Men för att inte göra det ännu mer utdraget tänker jag att att jag komprimerar helgens sista dagar till ett inlägg.
Fredagen valde vi att inleda med en upptäcksfärd kring området vi bodde i. Jag kom fram till att jag kunde avbryta mina samtliga framtidsplaner för att flytta hit och Miriam kom fram till att hon skulle kunna bli stammis hos Ölstugan vid Majorna trots att hon egentligen inte gillar öl.
Vi gick till exempel till butiken ett stenkast från vår lägga som var helt vegansk och ekologisk för att köpa frukt och grönsaker till vår planerade picknick senare under dagen.
Mittaffichen gjorde mig taggad på kvällen.
Anna hade skrivit till oss kvällen innan att hon befann sig i samma stad av samma anledning som oss och undrade om vi ville ses. Såklart vi ville! Hon har tillbringat senaste tiden i Australien och var nu alltså tillbaka i Sverige på första gången på ett år. Det lustigaste var att Anna som så vitt jag vet bott i samma del av Norrland som oss hela sitt liv plötsligt snappat upp Göteborgska efter en dag som funktionär. Dialekten vidhöll hon resten av veckan.
Tyler, the Creator var asfett! Trots att jag trodde vi skulle dö ett antal gånger mellan hopp och moshpits. Uppskattade de båda gångerna han tog av sig en tröja dvs 1. för att ta fram sin egna Pride-tröja 2. to show his abs.
Vid Oatly-tältet var det ständigt musik och fest och dans
Viktigt att fylla på med mat ibland också!
Florence + the Machine var sista akten att beskåda på festivakområdet innan vi traskade till lägenheten bytte kläder drack vin applicerade läppstift och sånt viktigt.
När vi kände oss redo tog jag Miriam och Anna spårvagnen till Folkteatern shottade vodka i kön (jag) och kom precis in innan de slutade släppa in folk pga fullt. Såg en aspeppig spelning där vi träffade Lisa & co. Det blev till exempel organiserad dance battle mellan vänstra och högra halvan av publiken. Hängde ett tag innan vi skulle vidare på svartklubb, närmare bestämt till ett rave i skogen. Lisa tog kommandot eftersom "jag har varit här förut!" och ledde vår grupp på 8 pers samt ett random gäng in i skogen. Vi promenerade en timme utan att hitta ett minsta rave, kom tillslut ut i ett bostadsområde som knappt taxin hittade till. Klockan hann väl bli halv åtta innan vi hade lagt oss igen. Hahahaha ändå bra natt.
På lördagen var vi ganska trötta efter nattens äventyr men jag är ändå sååå glad att jag tvingade med Miriam för att se Lianne La Havas. Muskikaliskt sett antagligen bästa spelningen under festivalen. Stod och rös under vissa låtar! (Kanske delvis för att vädret började gå utför ehe.)
Kort därefter kom världens regnskur. Till en början tog vi skydd under ett öltält men kom fram till att det nog ändå var smartast att gå hem och hämta regnjackor. En varm dusch och en hårtorkssession senare blev det power nap och vi orkade oss helt enkelt inte tillbaka till festivalområdet. Men helt hade vi ju såklart inte gett upp än.
Miriam tände varenda ljus hon kom åt innan vi delade på det vin vi hade kvar. Skrev "kom till vår hållplats så bjuder vi på taxi!" till Anna vilket hon gjorde och så åkte vi...
.....hit! Främst för att se Deportees men fick även en skymt av snubben från Fibes, Oh Fibes! sensate konstruktion vars bandnamn jag inte minns i skrivande stund.
Blev ganska trötta (och oskarpa) men hann ändå se Ratatat innan vi for hem.
Hade världens bästa helg! Är så glad att jag åkte hit och att Miriam ville spendera den med mig. Speciellt med tanke på att detta blev min "enda" festival denna sommar. MÅSTE hit nästa år också (då wow dessutom firar 10-årsjubileum).
/ellinor
Löningsfredag
Ibland jobbar man i snitt 10 timmar varje dag en hel vecka och ibland har man semester och försöker göra så lite som möjligt. Sen blir det fredag och löning och Fia och alkohol. Och trots att Fia inte mådde tillräckligt bra för att visa tummen upp en kort stund efter att dessa bilder tagits och att jag lämnade vår tvåmannaförfest med en blodig hand utan att fatta vad som hänt hade jag en himla rolig kväll.
/ellinor
Bildkompott
Jag har blivit extremt dålig på att fota. Det senaste halvåret har jag inte plockat fram kameran med ensamt syfte att fotografera en enda gång. Ibland har den fått följa med i väskan, men bara ett fåtal tillfällen har det hänt att jag faktiskt använt den. Men eftersom huvudanledningen till varför jag en gång startade den här bloggen var för att dokumentera och publicera kan jag ju lika gärna visa upp det som finns.
Typ som när jag och Miriam spontant bestämde oss efter att ha jobbat en hel fredag för att ta oss till Söders Källa för att spana in Ida Long (som varit min danslärare) samt Twiggy Frostbite när de hade releasefest för sina senaste skivor. Det bjöds på bubbel i entren och vi mötte några bekanta ansikten att fortsätta kvällen med, t.ex Elina som kramar random tant på bilden ovan.
Eller som när Carro var på snabb Sverigevisit i februari pga mig och Alt-J (mest pga dem kanske). Vi hade nämligen köpt biljetter till deras konsert i Stockholm långt innan hon bestämde sig för att flytta till London.
Miriam firade sin 20-årsdag i efterskott.
Valborg i Uppsala. Släpade runt på kamerajäveln ett helt dygn men tog endast fram den vid detta ögonblick. Vet inte ens vilka snubbarna är? Träffade och umgicks ju med massor av människor jag faktiskt känner men det var detta som kändes relevant att bevara på bild. Hahahaha aja.
Sist men inte minst var det student och jag gled runt mellan alla mottagningar men inte i runamundering utan som heders längst bak i den hyrda bussen och det var ju härligt det med.
/ellinor
My midsommarstång brings all the boys to the yard
Nu var det ett himla bra tag sedan denna plattform användes, men det är väl kanske på tiden att än en gång väcka liv i den björn som tenderar att somna ibland. Jag börjar med att återberätta förra fredagen - mer bekant som midsommarafton. Mina föräldrar var bortbjudna att vara ute att segla under helgen så jag passade på att bjuda hem ett härligt gäng med mål att maximera högtiden.
Frida var först på plats med sina fina blommiga byxor. Hon gav mig en bukett och en flaska vin och det var en av flera gånger under dagen då jag kände mig som om jag paserat 40 år (på ett bra sätt)
Folk droppade in efterhand. Jag hade bestämt att vi skulle göra en midsommarstång utan att riktigt veta hur det skulle fungera i praktiken. "Lös det" sa jag och tog med mig ett gäng för att plocka blommor.
Hade plastblommoror i håre tills jag gjort en riktig krans, fake it 'til you make it det är väl så man gör
Med en midsommarstång på tomten och kransar på våra huvuden började vi förbereda en knytisbuffé
Andreas kirrade bål
Det blev en udda men bra samling av langos, snittar, pajer bland annat (r.i.p. chipshörnan</3)
Isa och Andreas hade hjälpt till att ordna lekar; en quiz om alla gäster, säckhoppning, irish christmas och äggkastning
Sen blev det kubb. Svante var redo för krig
Och Isa var redo för dans
Såhär glada var Emil och Kalle som anlände direkt efter en vecka i Grekland. 
Någonstans här försvann skärpan. Kanske var det mörkret kanske var det promillen kanske var det helt enkelt ingen som brydde sig.
Ibland var det dansgolv på altanen, ibland förflyttades det runt midsommarstången. Är fortfarande förvånad över att inga grannar klagade på musiken som dunkade konstant i typ 12 timmar. Hade verkligen ultimata midsommaraftonen, det kändes inte ens jobbigt att städa, gå iväg med skräp och tomflaskor i kombo med att vara dödsbakis resten av helgen. Detta blir förhoppningsvis en ny tradition.
/ellinor
Till dom som bryr sig
Lördagskvällen spenderades som planerat på Söders Källa. Såg Solen spela. Såg Mattias Alkberg spela. Fast det bästa var att få hälsa och kramas med alla som i flera fall tagit sig hem till Gävle och samlats under samma tak.
Spegelselfies var obligatoriska vid varje toabesök, som utan undantag utfördes i grupp. (Denna har jag skamlöst stulit från Fridas instagram.)
Fast innan vi gick ut var vi hemma hos Fia.
Frida hade solgul jacka kvällen till ära.
Och Carro, som droppade att hon ska flytta till London. Får ont i magen av tanken på att jag inte alls kommer kunna träffa henne lika ofta längre, men ser även fram emot att åka och hälsa på henne.
Idag är det 100% söndag och jag hann visst inte ta del av något dagsljus alls idag. Det är det värsta med den här tiden på året. Tur att en fick en skymt av solen i natt då:P Skoja. Varsågoda för årets sämsta ordvits.
Nu tänkte jag (efter krav från mamma) försöka knåpa ihop en önskelista.
Rödvin röda naglar och röd porrbelysning
Denna fredag hade vi urgångna runaiter blivit inbjudna till årets hedersmöte. Hanna föreslog att vi skulle träffas hemma hos henne i hennes lägenhet i villastaden innan, vilket vi gärna gjorde.
För att komma i stämning peppade vi med vin (eller julmust), en girlpower-spellista och pratade minnen. Exempelvis om hur rädda vi varit i ettan för de dåvarande treorna. Nu satt vi i samma rum och var ytterst ofarliga. (Det var säkert alla då också.)
Vi hade klämt in oss ganska många på den lilla ytan, de som fortfarande bor kvar i Gävle samt de som hade lyckats ta sig hit. Julia till exempel hade kört hela vägen från Göteborg samma dag (hon tog körkort för en vecka sen).
Efter några glas begav vi oss mot föreningslokalen för att avnjuta de sista timmarna av runamötet. En spännande överraskning var den röda porrbelysningen som tillförts till toaletten.
Om några timmar träffar jag ungefär samma gäng igen då det är tänkt att vi ska servera maten på föreningens/vår gamla gymnasieskolas höstbal. Ska jag vara helt ärlig är jag lite nervös för hur det ska gå då det är ganska många gäster och ganska lätt att till exempel tappa en tallrik. Men det går nog bra.
KRAM / KRÄM
/ellinor
GIRLS OF SOCIAL MEDIA
Drog med mig Fia till Kulturkiosken för vernissage till utställningen Girls of Social Media igår.
Julia, konstnären bakom verken samt idén, till vänster.
Avbildade selfies, både egna och andras, dominerade väggarna. Självsäkra tjejer som exponerar sig själva till ett virtuellt cyber space. Jag älskar det här konceptet, speciellt i och med att det är just via sociala mediet instagram som jag upptäckt och på ett vis lärt känna Julia. För mig är instagram en gemenskap där det är möjlighet att bli familj med människor en aldrig har träffat, ett ställe att visa vem en är. Tjejer som inspirerar, tjejer som peppar varandra, tjejer som är grymma helt enkelt.
Julia går tredje året på Konstskolan (i Gävle) och förutom att producera briljanta teckningar är hon väldigt flitig på att dokumentera sitt liv via instagram @juliagidlov. Konstprocesser, aktiviteter som får min hemstad att verka mer spännande än den är, och givetvis en massa selfies. Asball stil både klädmässigt och artistiskt (som ni nog redan sett) Följ! Det är värt jag lovar. Hon har även en blogg samt en tumblr där hon visar upp det hon skapat.
Blev ni nyfikna (klart ni blev) och befinner er i närheten av Gävle city tycker jag att ni ska pallra er ner och kika på utställningen som håller på ända till 21 november. På Kulturkiosken alltså!
/ellinor
#popa14
Popaganda var så jäkla BRA. Ganska mycket spöregn på fredagen men en fantastisk stämning, bra musik, vegansk chips and tofu, ett Monkitält där det gick att göra glittertatueringar, dricka gratis slush och sätta sig i en fotoautomat, snygga människor överallt (stadsfestival vs. campingfestival 1-0), billig öl innan 17.00 och såklart en fenomenal Carro som sällskap.
Ett enormt plus var också att det var så stor andel tjejer som fick stå för musiken. Gävle Dagblad skrev tidigare att det var 56% (i jämförelse med till exempel Emmaboda som bara hade 6%).
Är så glad att jag fick vara med om en festival även denna sommar, och jag kommer garanterat bege mig mot Eriksdalsbadet nästa år igen.
Live från telefonen
Hej kompisar! Tänkte testa detta med att blogga från telefonen för första gången. Jag och Carro sitter på ett tåg, som ni kanske ser. För vi ska nämligen till Stockholm och gå på Popaganda! Min livs fjärde festival, min tredje tillsammans med Caroline. Har förhoppningsvis lite bilder att dela med mig av när jag kommer hem.
En skiva i skogen
Jag är nyligen hemkommen från en simlärardag som vi hade som uppstart inför hösten. Vi har lyssnat på föreläsning om diagnoser och hur man gör idrotten tillgänglig för alla, fikat, planerat upplägg, mål och aktiviteter för den kommande terminen. Och så har jag cyklat hem i det värsta regnväder jag någonsin upplevt. Men det var inte det jag tänkte berätta om nu, utan det jag gorde igår kväll.
Jag och några av mina finaste vänner hade nämligen något som vi valde att kalla för skogsskiva. Lite som en kräftskiva utan kräftor, fast ännu bättre. Och i skogsmiljö såklart (några träd och buskar i utsikten fick duga). Isa hade lånat ett tält som vi pyntade med lite av varje och jag och Carro utnyttjade vår maximala armstyrka när vi bar dit en bänk som stod i närheten.
Vi hade enats om knytkalas och jag hade gjort en broccoli- och fetaostpaj.
Vi fick lite besökare som kom och sa hej under kvällen. Maria-Therese till exempel.
Och Louise till exempel.
Linnea blev sista gästen till festen som vi fick passa på att träffa innan hon flyttar till London(!!!) på onsdag.
En ytterst mysig och briljant idé. Mitt bästa tips på botemedel för höstmörkret.
Återförening
I lördags efter att Frida slutat jobbet agerade Mille privattaxi och plockade upp varje medlem i gänget där vi befann oss för att sedan köra oss hem till honom. Vi tyckte det var dags att hänga då vi inte setts alla tillsammans sedan studenten. Mille bjöd på delikatessbricka och agerade bartender, det sistnämnda i vanlig ordning. Han hann även säga "är det någon som känner Ellinor är det jag" samt glömma bort att jag är vegetarian två gånger under kvällen och ville mata mig med skinka. Aja, ostarna på brickan var väldigt goda hur som helst. Vi blev kvar i huset lite längre än planerat men lyckades ändå ta bussen in till stan innan Gävles uteliv stängde.
Och om mindre än en vecka flyttar Frida och Mille till Uppsala. Flyttar! Hemifrån! Har i princip spenderat varje dag i skolan sedan jag började gymnasiet med dessa människor och nu ska vi inte ens bo i samma stad längre. Som tur är råkar avståndet ändå inte vara enormt och som tur är försvinner inte Fia än. Påminn mig att jag ska utnyttja den tillgången.
Frånvaroanledning: studenten
En liten snabb update bara. Ni får ursäkta min frånvaro, men jag har varit lite upptagen med att ta studenten.
Studentvecka med brännboll, klasshäng, femkamp, barrunda, vattenkrig (jag tog sovmorgon), champangefrukost, mingel, mösspåtagning i aulan, UTBUREN av verdandister innan det vanliga utspringet, studentparad, bilåkning, studentmottagning med besök av bl.a. mina fina runaiter, och såklart, flakåkning!
Jag är så himla glad att jag fått göra allt detta med mina finaste vänner, och jag är så himla glad att jag fått spendera mina tre gymnasieår med dessa fantastiska människor. Det är både sorligt och surrealistiskt att det är över. Men snart börjar något nytt, vad nu det är.
Nu ska jag fortsätta att njuta av livet!
Studentbal
Ungefär såhär såg jag och mina bästisar ut förra lördagen när vi hade vår bal på Engeltofta. Trots utlovat regn var det uppehåll hela kvällen och jag hann till och med skymta solen strax innan den gick ner. Vi var ett 60-tal personer som enats om att anlända med Limöbåten. Väl på plats minglade vi, blev fotograferade, drack välkomsdrink, åt middag och avslutade kvällen med en del dans. Kvällen var fantastiskt rolig och det gör så ont att tänka att jag snart inte är en del av min klass, min skola, att det inte längre blir en självklarhet att träffa alla dessa underbara människor.
Jubileumsfirande
Nu ska jag alldeles strax springa iväg för att fira Runa ordentligt. Såhär såg det ut förra året med tema tivoli. Då var jag med i jubbkommittén och förberedde och fixade, nu har jag ingen aning om någonting. Är extremt nyfiken!
Ja visst ska vi leva uti hundrade år
Idag fyller världens bästa förening 87 år! Och det har vi firat förstås. Först samlades vi i förenings för att värma upp våra röster innan vi marcherade till tonerna av Smedsvisan till stora trappen i skolan. Där sjöng vi Runasången och Ja må vi leva samt hurrade ett fyrfaldigt leve för oss själva. Helt traditionsenligt.
Därefter fortsatte vi till matsalen där vi hade ett reserverat bord med finglas, duk och blåa servetter.
Dagens lunch bestod av hamburgare.
Och tårta som styrelsen bakat, såklart. Jag lassade friskt på tallriken och åt alldeles för mycket innan kroppen hann reagera. Nåja, jag kommer ju aldrig ha möjlighet till detta igen.
Satan vad jag tycker om dessa vitbenta tjejer.
Återigen, grattis på födelsedagen KGF Runa! ("Världens fräschaste 87-åring")
Silver is the new black
Igår firade jag och Miriam att vi fyllt 19 år, och det gjordes med en himla bra fest. Vi hade utgått från färgen silver, hämtat lite inspiration från The Great Gatsby och dekorerat med ljusslingor, silvriga ballonger och vimplar, aluminiumfolie i massor och allt med spår av färgen silver. Vi hade också konstruerat ihop världens mest fantastiska bar och låtit Mille vara bartender. Lägg märke till pyramiden av vinglas till vänster som Miriam så nöjt byggt. Det rasade inte ens! Dress code? Ledord: classy.
Drinkrecept var uppsatta på en stolpe närmast baren, Frida och Fia poseade i vanlig ordning.
Totalt var vi kring 50 världsbra människor.
Isa anlände med en rosa peruk som hon bar hela kvällen. Älskar den!
Kära klasskamrater (och en Carro).
Mille var såklart en eminent bartender.
Isa intygar med tummen upp.
Fina Lisa och Paulina var också där.
Väldigt många le-och-titta-in-i-kameran-bilder, men det var dessa som inte blev jättesuddiga, eller helt svarta. Sedan hoppas jag att alla hade så roligt som de ser ut att ha, för det hade jag.
