Nitton den nittonde
Nu är jag 19 år! Och jag är väl inte fullt så glad över just det faktumet, som bilden ovan kanske utstrålar. Men jag har idag fått en frukostbuffe utdukad i min ära, en bok jag önskade mig, nya tulpaner och en stor summa resepengar med syfte att gå till en framtida tågluff, så jag ska inte klaga.
Att fylla nitton den nittonde, det gör man bara en gång, sa mamma till mig, vilket i och för sig är sant. Bara det att nitton fyller man ju bara en gång oavsett.
All I Want For Christmas Is New Year's Eve
Jag har omedvetet tagit jullov från detta med att blogga, men nu är det hög tid att bloggen vaknar till liv igen. Det har snart hunnit vara 2014 i sex hela dagar, men det känns ändå passande att börja med att visa lite bilder från min nyårsafton. Personligen tycker jag att denna typ av högtider (midsommar, sista april) där det är meningen att man ska festa och bli helt crazy är enormt överskattade, men jag hade en hemskt trevlig trevlig kväll och är jätteglad att jag fick fira in det nya året med några av mina finaste vänner.
Vi träffades hemma hos Caroline och innledde kvällen med fördrink i soffan.
Carro bjöd på jättegoda crêpes till förrätt, och varmrätten bestod av allt möjligt plock, precis som det ska vara när man har knytkalas. Det fanns till exempel kyckling, potatigratäng, halloumi, jordnötssås, vitlöksbröd, parmaskinka, mozarella och soltorkade tomater. Jag ska inte glömma den festliga salladen.
När alla ätit sig mätta och lite till tog vi det kloka beslutet att ta en paus inan vi fortsatte med efterrätten. Istället spelade vi ett spel, vars namn jag inte minns, men vi fick iallafall turas om att bära extremt tjusig brillor för att kunna läsa vad som stod på korten.
Eftersom vädret inte var särskillt vintrigt utan snö tyckte jag att det var helt okej att bära blommigt. Någon bättre bild än såhär har jag tyvärr inte på skjortklänningen jag precis reklamerade. Förhoppningsvis får jag ett bra svar från sidan jag beställde den ifrån, eller så kanske jag lyckas laga den.
Till eftrrätt hade Miriam gjort en marängtårta. Megagod!
Avslutningsvis kommer en bild på självaste värdinnan. Skrattandes i en partyhatt och konfetti med en (godedjurs)hund i knät. Har svårt att tänka mig henne i bättre skepnad än så.
Ondskefull och olämplig temafestutklädnad
Traditioner har vi gott om inom KGF Runa och vår brödraförening GGF Verdandi. Igår inföll en av dessa, nämligen den årliga temafesten, som brukar äga rum när höstterminen har kommit igång ordentligt och nya medlemmar har börjat ansluta sig till föreningarna. Temat som röstats fram denna gång var ondska och jag var fram tills bara några timmar innan festen väldigt kluven till vad jag skulle klä ut mig till.
Men sedan fick jag en idé och letade fram det bästa vi hade hemma för att genomföra detta. Alkohol bidrar väl till en del ondska i världen tänkte jag och klippte två lika stora rektanglar av en rulle golvpapp som jag målade med vattenfärg likt etiketten på en vodkaflaska av fulaste sort. Rysk smuggelvodka, fjortisvodka och spårvodka har jag fått höra. Kärt barn har många namn som man brukar säga.
Min lillebror var snäll nog att låna ut sin blåa mössa som fick agera kork. Jag tog även på mig ett par örhängen jag valde att kalla "magic crystlals", för att göra reklam för ännu ett "fult" vodkamärke.
Det är kanske inte lämpligt att komma såhär till varje festlig tillställning, men det var en hemskt rolig utklädnad kan jag försäkra om för den som känner sig sugen att anamma looken.
Emmaboda genom en kompaktkamera
Kameran ovan lyckades ju som bekant dokumentera en del glimtar av Emmabodafestivalen i somras. Men det gjorde även min (lite tristare) digitala kompaktkamera. Här följer några bilder därifrån:
En dag innan festivalens start lämnade vi Gävle med tåg (för att få så bra campingplatser som möjligt).
Mat- och solpaus mellan ett tågbyte någonstans i Sverige.
Efter en tältnatt utanför campingområdet klämde vi in oss nästan längst fram i kön. Vi hade ju redan hämtat ut festivalarmband dagen innan.
Ensamma om att köa var vi då inte.
Tillslut kom vi (bland de första) in på festival- och campingområdet!
Och slog upp vårt camp under världens bästa äppelträd.
Dagarna gick mest åt att vila i skuggan.
Kojan! Här var de senaste (eller tidigaste, beroende på hur man räknar) spelningarna. De kunde vara ända till klockan fem på morgonen.
En lite second handbutik hade de lyckats släpa in på området. Kanske var det tur att priserna var så höga som de var, för jag slapp göra min packning tyngre till hemresan.
Här är campet, Camp Ari! Som så många stannade för att kommentera hur fint det var.
Vi hade ju pyntat trädet med serpentiner...
...och ballonger. Så himla festligt.
Det var så otroligt varmt att man nästan inte kunde ha några kläder på sig. Här var vi påväg till centrum för att fylla på matförrådet.
Konserter var det gott om. Här spelar Wintergatan.
Såpbubblor!
Bara efter någon dag hade sabotörer kommit och smällt våra ballonger. Men det var ju fint så länge det varade.
Vi hängde mycket i campet. Här med världens trevligaste och skönaste grannar från Linköping.
Tältkamrat och följeslagare.
"SPELA SHORELINE"-skyltar syntes i publiken på nästan varenda spelning. Festivalen verkade ha dragit till sig en del Broder Daniel-fans. Och vet ni vad det fina är? Sista dagens allra sista spelning, med Solar Fields klockan 5.20 i Kojan, avlutades med en elektronisk version av Shoreline. Därefter slog de på orginallåten och alla sjöng euforiskt med. Tydligen. Jag låg (o)lyckligt ovetande i mitt tält och sov.
Om mindre än två veckor släpps de förstsa biljetterna för endast 495 (!) kronor och jag kommer sitta klistrad framför datorn tills en av dem är mina. För trots diverse tråkigheter och trots att majoriteten av årets uppsättning artister inte tilltalar mig särskilt mycket annars var det den bästa festival jag hittlills upplevt.
Att överraska en vän
Igår fick jag vara med om min livs första överraskningsfest. Ni vet en sådan som ibland visas på film där födelsedagsbarnet entrar ett till synes tomt rum, men så plötsligt hoppar ett helt sällskap fram med ballonger och serpentiner och sådant. Exakt så.
Det var ju givetvis inte mig, utan Fia, som firades. Hon fyllde ju som nämnt 18 tidigare i veckan.
Fias systrar hade ordnat hela kalaset och bjudit hem oss till ena systerns lägenhet. Vi klämde in oss i hörnen till vardagsrummet med varsinn partytuta och inväntade Fia. Hon verkade bli ganska förvånad (och såklart fnittrig) när vi avslöjade vår existens med rop och tjut.
Det bjöds på diverse tilltugg.
Samt fördrink.
Mille vann öl i en frågesport helt baserad på fakta om Fia.
Macarons!
Och slutligen serverades även tårta.
Vi åt, drack och skrattade tills det var dags för utgång och en första laglig barrunda. Jag hoppas att Fia uppskattade kvällen minst lika mycket som mig, för jag hade i vilket fall väldigt trevligt.
Grattis Fia!
Vi har delat rum under två veckors feriepraktik i London,
vi har delat tält tio dagar i Frankrike,
vi har bott i samma camp en vecka på Peace & Love,
vi har gått i samma klass under hela högstadiet och snart även gymnasiet, vilket totalt blir sju år,
vi har skrattat, gråtit och velat dö tillsammans,
vi har varit med knäppare saker än någon utomstående någonsin skulle kunna föreställa sig.
Hon är fantastisk, fin, förtjusande, fenomenal, fager, fnittrig, fabulös och alla nadra positiva adjektiv som börjar på f. Hon är en av få som faktiskt kikar in på den här bloggen OCH idag fyller hon 18 år, vilket givetvis ska firas. Men fram tills dess, grattis på födelsedagen Fia!
Att bjuda fina vänner på kräftor
Till denna fredagskväll hade jag bjudit hem några av de bästa människorna i mitt liv på en hederlig kräftskiva (för andra året i rad). Möjligtvis inföll den något senare än vad en Svensk kräftskiva vanligtvis gör, men vad spelar det för roll? tänkte vi och var lika glada ändå.
Det var mycket pillrande. Precis som det ska vara alltså.
Lina var nyhemkommen från en fyra veckors tågluff! Hon hade såklart massor att berätta.
Linnea och Fia var också där.
Och Emmy
Tillslut kom även Carro, som hade med sig megafina vita blommor till mig <3
Isa
När solen försvann tände vi ljusslingan.
Så jäkla bra bara.
Efter ett par timmar bestod våra tallrikar endast av kräftskal.
Vi värmde oss i filtar och tände ljus som skydd mot kylan och mörkret. (Här är Frida extra gosig.)
En så himla mysig kväll!
