Pasta pesto polers

Lite såhär såg det ut när Carro bjöd på middag förra veckan. När efterätten var uppäten hade vi blåbär på exakt varje tand och ingen hade vidare lust att öppna munnen. Så fåfäng en kan bli. Men det var både gott och mysigt, precis som det brukar vara i sällskap som dessa.  
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0